Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orleanska Jungfrun ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V
Vältalighetens konst jag icke känner;
Dock nu, när dig jag öfvertala vill,
Jag äger insigt i de höga tingen,
Och konungars och länders öde ligger
Som solen klart och öppet för min blick,
Och åskans blixt jag för på mina läppar.
Philip (slår upp ögonen emot henne
och betraktar henne med för*
våning och rörelse).
Hvad föregår med mig? Är det en Gud,
Som hjertat i mitt bröst förvandlar så?
— Hon ljuger ej, den rörande gestalten!
Nej! om af ett förtrollningssken jag bländas,
Så är det dock utaf en himmelsk makt.
Mitt hjerta säger: hon är sänd af Gud.
Johanna.
Han röres — han är rörd! Då har jag ej
Forgäfves bedt. Se vrfedens åskmoln smälter
I klara tårar från hans panna ner.
Och ur hans ögon strålar frid — der bryter
En gyllne sol af sköna känslor fram.
Nu bort med vapnen! trycken bröst mot bröst!
Han gråter — han är vunnen — han är vår.
(Svärdet och fanan sjurika ur hennes händer; hon
skyndar emot honom med utbredda armar och
omfamnar honom med häftighet. Dunois och
La Hire lata svärden falla och skynda fram
att omfamna honom. Täckelset faller.)
5
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
