Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röfvarbandet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl (hastigt). r
Det ar icke möjligt, icke möjligt! Ni måste ha
irrat er.
Maximilian.
Kanske har jag irrat mig. Hör vidare; men blif
icke vred! Så låg jag många timmar, och ingen
dödlig tänkte på min nöd. Ingen menniskas fot har
be-trädt denna ödsliga nejd; ty den sagan går allmänt,
att mina fäders vålnader släpa rasslande kedjor i dessa
ruiner, och i midnattsstunden sjunga sin dödssång.
Slutligen hörde Jag: porten öppnas; denne man bringa**
de mig bröd och vatten, och upptäckte för mig, att
jag var dömd till hungerdöden, och att hans lif vore i
fara, om det kom ut, att han födde mig. Så uppehölls
jag under denna långa tid; men de» oupphörliga
kölden, den stinkande luften — den gränslösa sorgen —
mina krafter aftogo, min kropp förtärdes. Tusen
gånger bad jag Gud med tårar om döden; men måttet af
mitt straff är väl icke fyldt ännu — eller ock måste
någon glädje vänta mig, efter jag så underbart blifvit
vid lif. Dock — jag lider med rätta — (bittert gråtande)
Min Carl! min Carl! Och han hade ännu intet grått hår.
Carl,
Det är nog. Upp, J klossar i — Upp isklumpar!
J känslolöse sjusofvare! Upp! vill ingen vakna?
(han af skjuter en pistol öfver de sof vande rofrarne.)
iato*-
Rofrarne (uppskrämda),
He, holla! kolla! hvad är på färde?
-***
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
