Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Othello ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
i
For maten blott, och far som gammal afsked.
Ye dessa dumma drängar. Andra äro
Blott ögontjenare åt sina herrar,
Och gömma sina hjertan för sig sjelfva,
Och fylla sina fickor, och må väl.
Det folket har likväl en smula själ,
Och ibland dem mig sjelf jag räkna vill.
Så sannt du är Rodrigo, vore jag
Othello blott, jag ville ej bli Jago.
I Mohrens tjenst jag tjenar blott mig sjelf,
Gud straffe mig! jag tjenar ej af kärlek,
Men blott för syn skull, för min egen fördel.
Ty när min handling tyckes klart bevisa
Mitt hjertas inneburna ädelmod,
I yttre krus, jag kan en stund derefter
Ta hjertat ut, och hålla det i handen,
Och bjud? himlens fåglar ned på rof;
Ty vet, att Jago är ej den han är.
Rodrigo.
Hvad lyckan måtte negerartad vara,
Om detta lyckas honom.
Jago.
Flickans far
Yi måste väcka: hennes fränder reta:
Othellos namn kring staden ropa ut;
Rodrigo! ropa! Nyfödd är hans fröjd —•
Gjut öfver den ett sådant regn af plågor,
Att den sin glans och färg förlora må.
Rodrigo.
Här bor Brabantio; jag vill ropa högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
