Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Othello ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sfe*’––––––––––––––––––––––––––––––––-
Det ar ett grönögdt vilddjur, som sig föder r
Af egna foster. — Den är lycklig man,
Som vet sitt öde, och har tålamod.
Men ack! hur grymma timmar räknar den,
Som älskar, tvekar, rasar — älskar åter!
Othello.
O qval!
Jago.
En fattig som är nöjd, är rik;
Men ändlös rikedom är arm som vintren,
För den, som stundligt fattigdomen fruktar.
Ack! Gud bevare hvarje christen själ
Ifrån att svartsjuk bli!
Othello,
Åh! är det så?
Tror du, att jag fördrar ett sådant lif?
Att följa efter alla månens skiften
Med nya griller? Jago! frukta ej,
Att någonsin min själ bekymrar sig
Om dessa lösa aningar och syner:
Tro ej, att den mig svartsjuk gör, som säger:
Din fru är skön: hon älskar muntert sällskap,
Hon spelar snällt, hon sjunger, dansar väl,
(Allt nya dygder, om hon dygdig är).
Ej af mitt ringa värde vill jag skapa
Mig minsta fruktan for dess otrohet;
Hon såg mig och hon tog mig. — Jag vill se,
Förrän jag tviflar; när jag tviflar, pröfva;
Och när jag pröfvat, har jag tvenne val:
Bort med min kärlek — eller bort med fruktan! i
U»––––––––––––––––––––––––––––––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
