»«»M»» Emedan wi ifrön en Witter, ochaf det Allmänna längesedan bekant vand, bekommit följande Versar dfwer nu wgsgna Älstifte; sä rakne wi för en angenäm Skyldighet, at med dem äfweu fägna wöre Läsare. ,. - .....^ ,' , f ewighetens Räd utstakas Tidens lagar, Som waxla nya Är med samla örens dagar: Den Sol, som nyst geck ned, gar äter härligt opp, Och tecknar pä sin Wäg wär Lefnads snabba lopp. Wi här i Dödlighet förnöte liswels stunder: En ps wäc Skadeplats gär opp, en annan under: Beständigt obeständ af Lyckans gunst och hot, Dock stmd af högre Hand, omhwälswer Jordens klot. Försynen är den Magt, som öfwer Himlars Himlar Ver, hur' allt för sig sielst uti sitt Inte hwimlar: Han sträcker ut sin Arm, strax följer lädani stick, Som werlden redan feck wid Solens första blick. Uti sitt Sammanhang siä alla Ting beredde, Och til sin' Ändamäl de bli osynligt ledde: Hwart wäseyd tjäna bör til Skaparns lof och pris, Gom skyddar, förer, alt pä kärleks bästa wis. Dock Mänssjan enbast ts»» Hans helga Ordning qwälja, Och sig sin egen wäg til falsta Äran wälja: Hans eget stolta wärk i ljus til mörker gär, Och i sitt eget Bröst Hans Belät' nederstär. Dygd, Rätt och Sanning bli in under Fötter lagde, Och under Onstans hot de darra, nog försagde: Den fräcka Lasten gsr med Luftar som i Dans, Samt lyfter huswud högt, som pryds med blomster-krans. Hör dälffa Agget sig i tusend krokar wänder Och ros besmyckad dart i rena hjerlan sänder l Der stär de» fina lögn, der Zler grofsta list: Uppä sig sielf man ser/ pä GUD och andra sist. Hurdant del Rökwärk blir, som tänd's til Himlens heder, Del wittnar Tiden nog och siika fallna seder: Ett smickerluf och dunst, ett uppenbart förakts De stiga högt i sty frän helga Offrens prackt. Af stump det goda gör's, af upsst ondt bedrifwes, Att synda a la mode ps Dygdens Räkning strifwes: Att wara swart som Kol, men synas hwit, som Ull, Det kommer derpö an, och gäller lika 5ull. 0ssVl-