Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 14. Den 13 Januari
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ossyldigheten snart sär räknas bland Cometerj
Samt af det älsta Slag, hwars lväg man knapt genleter;
Ett Paradis ej mer: ha? andas idel twang,
Fast Sjelfswäld synes sig bered, sin fria gäng.
Ett wänstaps-Ny sig lätt i kulit Nedan, tänder:
Nu lyfter Karlek opp, nu fäller, matta händer:
Knapt tvördas Mänstlighet, .^willdie Christendom,
En dubbel Himlastank, men mäst i wärket tom.
Hur' mängen Raf och Warg i Färamautel sitta,
Med mordistt förbehäld att ingen spara gitta z
Den Regel allman är, fast ingen wärre gifs:
Stor sak hwad litus har, allenast Cajus trifs.
Hwar tror sig äga rätt att Naboths Wingärd bruka,
I hopp med drufwors must at bota fä sin siuka:
Men Därfkap qwaswes ej utaf sin egen Cur;
Hon wärer mer och mer i Lustans Fatabur.
Att Heder fä med wigt af Sedlar och Metaller,
Och fqwallra litet til, sä lätt i högen faller:
Man wägar derps löst: at köpa Klokhets lott
Det lönar sällan stort, int'resset blir sä fmgtt.
Ett Lastwäldt högmod är mäst orsak, grund och källa,
Hwarför, som pris courant, ej gammalt Myilt fär gälla,
Jag menar endast Dygd: ho är, som gerna tror,
Man mäste liten bli, om man will wara stor?
Nel Tiden wlll ej ss, om han ej Afsikt följer,
Som Mcd^«n helig lninc ett »vent hi"<<» döljer»
Jag altid undantar de ädla Sinnens art,
Men hopen lemnar dock Satiren mycket qwart.
Uti sin Kula yfs sielf Mörksens Förste myndig
Och glads wär usta werld med nöje se sä syndig.
De Otros-andars hop, som kring hans Sida stär,
Uppä wär Skadeplats har nog att sysia sär.
Rättwisan med fin magt ej kan all arghet hämma;
Det är en Syndaflod, som ej är lätt al dämma:
Fast an hon wäpnad stär med Lagens Balke, kraft,
Dock onstan wsgar sig med styrkan, som hon hafK
Min Läsare, förlät: jag kan ej tlden byta,
I hwtllens öpna spär bäd' vers och tärar fiyta:
Ju mera Mäustjo-Wän, ju mer jag efwen rör's,
Fast lycka, »m behag pä Klagan följa hör's.
Jag fasar, mera ljus st Tidens mälning gifwa,
Och lör de Dunderstag, som härpä ställde blifwa:
Frän retad Guda - magt de wredes - domar gä,
Som utan Bättring ej til Mildhet wändas fs.
Swlet lslier h«r nN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:45:57 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nkpgweko/1759/0113_4.html