Csnttnuaeion as nött fsregzellde Xveks, Ddn. tt. 4l. Hwad swagl och uselt Skäl, at ock til Bergsmäns lisa En bättre Wäg kan näs, det torde Tiden «isa. Och hade man den Konst, at wända Bly til Gull; Ar dock den stutsats falsk, fä Koppar utaf Mull. Du önffe hwad du wil; du kan ej Wishet winna. Fast än din Lifsträds Längd ock stulle Nestors hinna, Sä länge du begär bli rik och mägtig Man, Som uti Oswerfiöd en Croesus trotsa kan. Du gjorde aldradäst din Trägärds Ogräs stära, At han en mogen Frukt sin Herre kunde bära, At e> dit Fabel-werk, och Drömmars Gyckleri Förwilla mä tvärt Folk, wär Ungdom stadlig bll. Der är et Äppelträd, i Ananas at wända, Ock Frukten derutaf längst öfwer Hafwet sända; Förwandllng af den Art, bör du dig lägga pä, Af sädan ympad Owist. förädlad Frukt at fä. Men billa dig ej in, din willa Trägärd bllfwa Et Eden, hwarutur man dig ej kunde drifwa; Ty nät dit Ogräs rifs, stal gkern härlig sts, Och man förädlad Säd der altid kunna sä. Man stal wäl utan Bläk ur Labyrinten stippa: Din h<lt otämda Sax stal ej sä hastigt klippa Af Sannings ädla Frö: rätt Wisdom blomstras stal. Som Lögnen qwäfwa stu, och alstra hennes Fall; Och bä updagas först den rätta gyldne Tiden, När sminkad Konst ej mer, men Sanning blifwer liden, När man ej twifiar mer pä hwad man borde tro. Men uti Wiehets Grund, ej Griller, finner Ro. Men stulle n/lgon tro, wär Botanist ock töra Med Löje sina Skäl ur sjelfwa Violen föra? Läs, säger du, jag ber, och se hwad deri stör Alt hwad som skapar Hr Fsrwandling undergäe. Sä lär ock ändtellg, I Herrar Botanister! Som neken klara Rön: förtjusade Thomisterl Förwandling undergs, Ert konsterlka Gräl, Det I, som Afilngs- lag, orimligt tan til Skäl.'