I Sanning orkar jag bet laprl ej mer höra: .j Mäng Kjäring, rmr änI, wet Orten nyttig gjsra: Dock Olärd heter den, kan ej wäl räkna tre, Som ät Ert Fabel-werk med goda Skäl kan le: Det syns som wiljen I Förnuft och Lärdom neka Den, icke känner Gräs, och kan pä Örter peka; O mer än instränkt Wm, hwad blind Okunnoghet! Som ej wil lära mer, än det Linsus wet. Du dyra dumhets Tid! nytt Ljus upgär.i Norden. För Er är dubbel Winst, som Lärda nämns pä Jorden. När Edert Högmod lär, at gjöra Hnger-bön, Dä blir Ert Mörker Ljus af detta Under-Rön. Via ttulti reÄ2 in Oculiz esu8. l?rov. i«: is. Lefnads-Reglor. Lämnade tU sin Wan säsom en Marknads-Gäfwa, Ne i753« veligt wbrda HERRANS Lagarj Hysa ren upriktighet; Lefwa nögd i stilla Dagar; Fly alt det, som gjör förtret; kära sig och andra känna, För'» man tadlar n«g»ns Fell Aldrig uti Förtid ränna: Man kan äudä fä fin Del. ismsint sina Sy§lor stöta z IckelrolnaisitKall; liden fruktlös el fvrnöta; Ingen komma uppä Fall; Vlodigt tänka, artigt tala, Fly förförifft Tidsfördrif.- Smicker lägger dig i dwsla; Mördar Själens ädla Lif. Hedra den, som w.lrd ör Heder» Högmods tankar altid ssyF Gäck den Wäg, fom Dygden leder; Alt hwad nedrigt stedse sty: Detta är den rena Lära, So» du ständigt fölla bör, Om du ärnä wil den Hra. Sov» dig hedrar, nsr du dir. n» «* «>