Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
DET OSYNLIGA LEENDET 10 1
skulle kunna säga, att i hela världen finns det
bara en enda människa men med tusende
hufvuden som hydran. Och kanske är det så. Ja,
förmodligen är det så. Det finns nog endast ett
enda mänskligt väsen; vore det annorlunda, vore
det ofattbart.
Men då måste alla ha samma sträfvan; och om
så är, då måste alla gå samma väg. Det som sugs
ur marken in i roten, fyller det inte alla växtens
delar, och består inte hela växten af samma
ämnen? Ja, finns det inte något af roten ända upp i
blomman, och har inte roten något af blomman
i sig?
Den lägsta bland människorna har då i sitt
väsen något af den högsta, och den högsta kan
inte undgå att se sig själf i den allra ringaste.
Om han inte såg sig själf, kunde han då ens se
något alls?
När jag sålunda nu ser den lilla staden öbacka
framför mig med dess lilla hvita kyrka, dess
lummiga trädkronor, dess låga trähus, dess smala,
krokiga gator, dess oansenliga människor — och
jag ler åt allt detta, ler jag då åt annat än mig
själf?
Staden Öbacka, det är jag själf. Det är inte
staden, där den ligger vid sin mörka fjärd; det
är inte människorna, som de lefva dag efter dag;
men det är just den andra staden, som jag talat om,
just de andra människorna. Och när jag nu vet,
att det endast är mig själf jag kan återfinna i allt
detta, då kan jag säga, att staden öbacka, det
är jag själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
