Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
DET VÄLSIGNADE ARBETET
liten stund och låta röken blåsa bort. Och så
gick han bort genom staden.
Hur månskenet förändrar allting I tänkte han.
Det vore ingen svårighet, om jag ville inbilla mig,
att alla dessa hus i själfva verket äro uthuggna
ur ett stort isberg. Ja, att staden är huggen ur
ett enda grönt block. Och himlen! Jag kan inbilla
mig, att det är en enorm iskoja, och månen, det
är en kuriös glugg genom hvilken man kan krypa
ut ur kojan.
Mannen skrattade för sig själf; men han
upprepade sedan:
Ja, herregud I Hvarför inte det så väl som
allting annat!
När ban kom längst ut på kajen, stannade
han och lyssnade. Fjärden glänste i månskenet,
som om flammor plötsligt skjutit upp ur vattnet,
och isstyckena trängdes som en fårahjord i kätten,
ty Ixafvet låg på. Och det klingade som kedjor;
man kunde tro, att osynliga väsen gingo och
tjud-rade flaken; och flammorna härrörde från
lyktorna.
Ja, just den tanken betog mannen. Det var,
som om lanternor svängde öfver isen.
Men han tänkte sig inte, att dessa lanternor
tillhörde osynliga väsen, som tjudrade isflaken;
utan han kom att tänka på gamla spökhistorier frän
barndomen och föreställde sig, att alla de som
drunknat gingo därute på fjärden. Då for en
rysning genom honom, och han vände sig om för
att gå hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
