Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEM SM k HISTORIER OM TOMAS LACK 142
Det är gubben, som skjuter på! sade Tomas.
Mamma, det kommer närmare! Bed honom, att
han inte kommer!
Hvar äro de döda, Tomas? frågade modern.
De äro borta! sade Tomas och kände sig på
hufvudet och på armarna. Jag känner dem inte
längre
Då är gubben också borta! sade modern. Jag
är säker på, att han är borta.
Ja! sade Tomas, sen han lyssnat. Han är
borta. Nu har han krupit ner i jorden igen till
de döda!
Därefter gäspade han.
Jag är så trött, mamma! sade han.
Sof, Tomas! sade hon. Jag skall vaka öfver
dig. Håll i min hand! sade hon och gaf honom
handen.
I samma ögonblick sof han; men hon låg
länge och betraktade honom.
Det föreföll henne så främmande och
besynnerligt i rummet, som om verkligen andar hade
farit därigenom, och äfven hon tyckte nu, att
skepnaden gick ute i natten.
Men hvad hade barnet varit utsatt för? Hur
kunde han se de döda? Hvarifrån kommo dessa
syner ?
Hela hans kropp tycktes ha upplöst sig i
tusende små varel’ser, och han hade sett dem alla,
känt dem och sett dem.
Fru Lack låg länge och betraktade det
sofvande barnet, och medan ljuset brann orörligt och
stormen skakade huset och tiden förgick, sväfvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
