Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 FEM SMÅ HISTOHIER OM TOMAS I.ACK
sedan öfverger du henne I Och Tomas stannade,
men fötterna voro tunga under honom, och ur
hjärtat droppade blodet ned på mellangärdet, och
hvarje droppe brände som eld.
Om jag ändå aldrig hade vetat, hvem hon var!
tänkte Tomas för sig själf och följde likt en
kopplad hund efter Marianne, som gnolade och
mumsade och frågade och neg och klappades af alla
mötande fruar, medan Tomas fick bocka och
blygas.
Nu kom fru Nordhammare om ett hörn. Hon
tog barnen med sig in på konditoriet, och där
fingo de hvar sin kopp choklad. Där sutto damer
vid alla bord, och de slogo samman händerna
och smekte Marianne och stoppade på henne
karameller, och hon rodnade och neg, och alla sade
högt: Hvilket förtjusande barn! Men Tomas! Han
satt med luggen i pannan och brände tungan på
den heta chokladen, och han tänkte: Nej, nej,
jag skall aldrig gifta mig mera! Aldrig, aldrig!
Ty så svåra plågor hade han aldrig känt.
Hur skulle nu detta äfventyr sluta? Marianne
ville inte mera gå hem. Och andra gossar hade
kommit till, att så Tomas och Marianne befunno
sig i en stor flock rödlufvor.
Det var ena jäklarl tänkte Tomas för sig själf;
och i detsamma fick han en snöboll i ansiktet.
Det blef en batalj! Inom ett par minuter
låg Tomas i en drifva, och han fick
knytnäfs-slag och sparkar, och han gnuggades i ansiktet
med snö; och efter ett segertjut ilade rödlufvorna
bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
