Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEM SM k HISTORIER OM TOMAS LACK 163
Och där stod Tomas! Midt i stora okända
världen! Och ett litet stycke ifrån honom stod
Marianne och sög på karameller.
Hvad är det där för karlär, Tomas? frågade
hon och pekade på simpfiskarna nere på isen.
Det bryr jag mig inte om! sade Tomas. Nu
går jag hem!
Hvad du är feg! utropade Marianne.
Då tänkte Tomas slå henne, men han vågade
inte, ty hon var ju en flicka.
Nu lågo gatorna som blanka kanaler, och
Tomas och Marianne vandrade hem i den röda
skymningen; hon alltjämt lika lugn och sugande
på de godsaker, som hon fått till skänks ute i
världen, han illa skamfilad och fruktande det straff,
som väntade hemma.
Och som hennes hatfulla fiende lämnade han
henne vid grinden.
Men underligt nog! Ingen frågade hemma,
hvar han varit. Och när han ätit middag och såg ut,
såg han gatans is lysa och glimma.
Då tänkte han återigen på Marianne. Ingen
röst sade något i hans inre, och han hade glömt
hur rösterna läto. Och det är underligast af allt!
Vi ska åka skridskor på gatan tillsammans!
tänkte han och spände på sig skridskorna och
åkte ut.
Det var som att åka på ett rödt sken, och
luften var så lätt, att Tomas tyckte sig flyga fram.
Det kom en allt starkare längtan öfver honom att
få träffa Marianne; ty så vackert var det i afton ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
