Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 FEM SMÅ HISTOHIER OM TOMAS I.ACK
på gatan. Och här var det kända trakter och här
var det lugnt och fredligt och faror hotade ej.
Tomas tänkte på detta, medan han åkte ned
för gatan; och se, i grinden stod Marianne 1
Men just som Tomas gjorde en fin sväng
framför henne, slant han och satte sig i gatan. Pia
dask! Där satt han!
Då slog Marianne till ett gapskratt. Hon
skrattade, så att det ekade i luften, och Tomas kände
sig så liten som en snöflinga.
Hans hufvud värkte af stöten, och kroppen
brände, och kinderna svedo af skam; och sakta
spände han skridskorna från fötterna där han satt,
tog dem i handen, och förföljd af Mariannes
ändlösa hånskratt lomade han hem; och jag lofvar att
det inte var någon hjälte, som steg in genom patron
Lacks dörrar den aftonen.
Hvad tänkte han nu om denna lilla flicka som
han kvällen förut så ledigt bestämt till sin hustru?
Han tänkte, att det var besynnerligare med
henne än med någonting annat, han kände till.
Ty han var lika öfvertygad om att alla olyckorna
voro hennes fel, som att hon inte gjort annat än det
han önskat. Och hvad skulle han förebrå henne?
Det fanns ingenting att förebrå henne. Men hon var
inte längre samma flicka som i går och i förrgår;
och om han i morgon såg henne på gatan, så
skulle han vända. Ty hon var farlig.
Nej, Marianne var inte den han trott! Men
hvem var hon?
Han undrade och han undrade, där han satt
i faderns soffa med en stor tafvelbok på knäet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
