Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
GALOSCHMAKAREN
En morgon, när galoschmakaren steg in i
verkstaden, tog han hammaren och sade till den:
God morgon. Andersson! Jag talade med
hustrun i natt om Joakim. Nu är Joakim död!
sade hon. Ja, gunås så visst! svarade jag. Nu
är lille Joakim död! Om han ändå ägde ett evigt lif!
sade jag. Men hustrun sade: du får skaffa dig en
ny Joakim! Det är så tyst i huset, att jag inte
vågar andas, och Masen låter illa, han arbetar
och arbetar, jag hör hur han sväljer gråten, ty
alldeles säkert sörjer han Joakim mest af oss alla.
De voro ju på sätt och vis kolleger! Hur skall jag
nu göra, Andersson? Hvad säger du, Knut? Hvad
säga ni andra? Skall jag gå ut och söka en ny
Joakim ?
Han såg sig omkring.
Hustrun vill det! sade han. Och barnen vilja
det! Och Masen vill det, och fröknarna i fönstret
vilja det. Hur vill ni?
Som han frågade, öppnades dörren på glänt,
och det knackade. Stig ini sade galoschmakaren.
och då steg Kaj-Kaj in, men galoschmakaren kände
henne inte. Hon hade en korg i handen, och hon
var insvept i en brokig schal.
Guds frid! sade hon.
Jag önskar mamsell detsamma! svarade
galoschmakaren.
Det är ju galoschmakaren? frågade hon, och
så vädrade hon med upplyft ansikte. Tvy! sade
hon. Det känns nog, att det är han.
Galoschmakaren betrak! ade henne stillsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
