Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEDEN
•225
men hennes armar lågo maktlösa, och så kysste
de hvarandra.
Men slutligen sjönk han åter ner på knä med
hufvudet i händerna, och hans rygg arbetade som
för gråt. Hon lutade sig mot gräsvallen, med ena
handen för ansiktet och den andra för bröstet.
Kring munnen hade hon en röd rand, som om
hon blifvit bränd med eld.
Ändtligen tog han hennes händer och smekte
dem och sade lågt:
Maria!
Då öppnade hon ögonen.
Tack för skeden! sade han.
Och då blef hon så rörd öfver hans godhet,
att hon smekte honom.
Sen började de småningom att tala.
Jag har känt mig så besynnerlig ända sen i
vår, sade hon. En afton sutto vi på balkongen,
och du betraktade mig, men jag tror inte, att
du såg mig, ty din blick var så frånvarande. Men
jag såg en lång stund in i dina ögon, då blef
det så besynnerligt inom mig. Jag tyckte, att
jag var en liten gumma och bodde i mitt eget hjärta.
Jag öppnade ett fönster i mitt lilla hjärta...
Jakob, hör du?
Ja, mumlade Jakob Unæus och släppte hennes
hand, som han mönstrat. Du öppnade ett fönster
i ditt. hjärta, hvilket jag aldrig hört talas om att
någon människa kunnat göra före dig.
Det är ännu mycket besynnerligare! sade Maria
Hökert. Ty jag kan inte mera få igen fönstret.
15. — Nordström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
