Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
SKEDEN
att kvittra som fåglarna, och knappt önskade hon
det, då fylldes hon af kvitter. Eller hon gick på
gatan. Då tyckte hon, att solen ropade. Hon såg
mot himlen och se, hela rymden log mot henne.
Hon kunde inte sitta i lugn hemma, utan hon måste
gå utom staden, ut till sädesfälten. Där stodo
blommorna och nickade mot hvarandra. Nej,
tänkte hon, hvad de äro kloka och vänliga mot
hvarandra, jag måste smeka dem. Och när hon
smekte dem, föreföll det henne, att de voro
tacksamma; de sågo på henne som hundar eller fattiga
barn, mot hvilka man är vänlig. Och när
aftonvinden drog fram, svalkade den hennes törstiga
hjärta, och stjärnorna speglades i hennes inre, och
om rnornarna var hon lycklig, som om hon i
minnet hade en rad af goda handlingar och i tankarna
ännu nya, som väntade.
Hvad slutligen människorna angick, så voro
de ganska fjärran från henne. Men hon lade märke
till, att de hade huden full af ärr och fläckar, som
om do klöst och misshandlat hvarandra; lytta och
lama irrade på gatorna, tiggare släpade från hus
till hus, och inte kunde hon just finna mycket
vackert hos människorna. Hon trodde i sitt
hjärtas enfald och lycka, att det inte var många,
som hade hennes känslor och tankar; hon var en af
de blommor, som först slagit ut!
Mot Jakob Unæus log hon vänligt, och hon
gladde sig, när han kysste och smekte henne.
Hon kände då, som om det föll ett. ljumt regn genom
henne, och dropparna glittrade i det besynnerliga
skenet. Ja, när hon slöt ögonen, kunde hon ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
