Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEDEN
•227
men det kan inte hjälpas, jag har verkligen inget.
Men jag kanske får.
Så besynnerligt! sade hon lågt. Jag vet ju,
att skenet kommit, på sätt och vis, från dig. Tycker
du inte själf, alt det är besynnerligt.?
Jo, sade han, det är rätt märkvärdigt.
Det gör mig lycklig, sade hon. Allting blir
så vackert och så stilla. Kanske det är själen?
Då log Jakob Unæus och smekte henne.
Låt själen lefva i lugn! sade han. Vi ha så
mycket annat att tänka på nu!
Hon såg, litet undrande, på honom, men han
smålog, ty han begrep så väl, hvad det var.
III.
Jakob Unæus och Maria Hökert hade sålunda
inte alldeles samma tankar om denna deras
gemensamma kärlekshistoria.
Maria Hökert kände sig uppfylld af ett
besynnerligt sken, och det aftog inte, ej heller tilltog del.
men det lyste oförändradt. Hon förundrade sig
mycket häröfver, och hon förstod, att det var
hennes själ.
Men så förstod inte alls Jakob Unæus, utan han
förstod, att det. var något hell annat. Och så voro
de båda nöjda, hvar och en i sin tanke.
Det egendomligaste var, att skenet gjorde Maria
Hökert så lätt och fyllde henne med en sådan
munterhet.
När hon gick i skogen, fick hon plötsligt lust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
