Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281 STADENS EGNA SPÖKEN
herre i hög hatt och fin värre, som ge bud om
stormen.
Tänk nog det I sade mamsell Henriksdotter.
Var det inte en genral rakt, som dränkte sig
därute, och hög hatt hadde’n. Det är inte många
år sen. En tretti år sen, kan det väl vara.
Far min såg’en en natt! sade Petrus. Det var
på sensommam, så det var fögan klart, och då
komma stormen. Men farfarn, som hade andra
förbud, sen gammalt, han sa på kvällen:
Gam-melfarn bulta på väggen, hör jag, sa’n, gå ner i
stranna. och bind båtarna, sa’n, för i rappet lia
vi stormen. Och midt i natten satt’en sig upp i
sängen och sa: nu bulta’n ovåligt rakt, sa’n. I
gett ut och ta opp, pojkar. Och då far min såg
ut genom fönstret, så såg’n en fin herre, som gick i
strand och kände åt, om båtarna var fastbundna,
och jussom far min såg’en, så titta’11 upp, men
han hade inget ansikte utan bara jussom ett sken,
och så försvann’en med ens. Men sen är dom
van vid’en där i hamna, för så fort som stormen
komma, så är’n där på stranna, men det är bara
gamfolket, som ser’n.
Ha’nt vi andar och uppenbarelser häri
utropade Kaj-Kaj. Behof vi gå länger än nerför
backen, så ha vi väl så mycket en kan tänka. Ni
vet väl1, hur det var med kapten Nordhammares
föriga fru, som han hade med sig från utlandet!
Liten, liten var hon, och späd och fin,
otroligt, och svart eom syndastraffet. Och så var han
stor då som en annan oxe. Kunde en tänka, att
det skulle passa ihop, det I Mild var hon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
