Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 STADENS EGNA SPÖKEN
blyg som ett litet barn, ocb barn fick bon, två
har ban i föriga gifte. Men så dog hon, och det
tog om, innan han gifte sig med henne här, som
är änka efter’n nu.
Men nog ska en veta, hvarför han det gjorde.
Ni vet, gamhuset norr i backen; där bodde’n förr.
Men han fick flytta dädan, pass! Guds makt är
stor, gudsförnekara till trots.
För nu ska en höra! Det var en kväll, och
det var inte långt efter det hon var död, så knacka
det på tamburdörrn, och en tå pigerna öppna.
Och då stod hon där! Så död och begrafven hon
var. Men pigan var ny och hade aldrig sitt na
i lefvande lifvet, så hon fråga bara, hvad lion
ville, för det var sent på kvällen. Men lillstackarn
kunde ju knappt tala svenska, så hon frågte bara,
om kapten var hemma, och så komma kapten ut.
Och nu vet en, att det blef ett pratande där i
tamburdörrn, och kapten följde na ut genom
porten, och sen sa’n tiM pigerna: ni släpp aldrig in
na en gång till, sa’n, om ni vill stanna här i huset,
sa’n, och håll lifvet kärt, sa’n, för sanna mej,
sa’n, det fruntimret har djäfvulen sändt, sa’n, och
minns det, sa’n. Och då vet en, att pigstackara.
begrep, att det var otyg rakt och blef rädd, rakt
bort i vettet, och flytta, så fort dom kunde.
Men tror en inte, att lillstackarn kom igen,
och en kväll skrämde hon pigan, så hon sprang,
och då gick hon rakanste vägen in i barnkammarn
och pyssla med barna sina, och så gick hon sin
väg och sa aldrig ett ljud.
Och så gick det på i flera herrans år, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
