Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
DEN TYSTE
händer och ansikten skol’a vara rena, då
skönheten, godheten, glädjen och förnöjsamheten skola
råda, då jordens alla dagar skola vara lugna som
söndagar?
Låt mig dricka och värma mitt hjärta! sade
den gamle. Det är så ljuft att drömma om den
tiden!
Han gick fram och rörde om brasan.
Alla skola vara vänliga mot hvarann, sade han
och klappade kakelugnen, som jag är vänlig mot
dig, gamla själlösa kakelugn! Kanske är du inte
själlös, hvem vet? Man kan tvifla på så mycket
här i världen.
När han återvände till sin plats, tog han ett
danssteg och stannade sen midt på golfvet.
Jag närmar mig hafvet! sade han. Sången är
tyst, och dansen är förbi. Bäcken kan kvittra
som en fågel, och folken i sin barndom kvittra
och sjunga. Men när hafvet dånar, då är det också
en sång, och hur mycket högtidligare och
hemskare!
Men ensam skall jag lägga mitt hufvud till ro!
Ingen son, ingen dotter, ingen hustru skall sluta
mina ögon, utan det blir bara sålunda, att en
morgon, när madam Öström kommer in, ligger jag
död i min säng! Ja, Herregud, säger den stackars
madamen, nu är han död! Gud fröjde hans själ!
Den gamlte lade handen på pannan och sade:
Ja, skall han fröjda min själ?
Han vände sig mot fönstret och betraktade
stjärnorna.
Säg! mumlade han. Skall du fröjda min själ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
