Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSTE
•297
dag, men hvarje kväll är himlen lika gåtfull. Hvarje
morgon talar det inom mig annorlunda än under
natten.
Den gamle reste sig från bordet och hämtade
ur ett skåp en karaffin med konjak; samt återvände
till arbetsrummet, där den döfva hade tändt en
brasa och en lampa.
Jag kan inte, och jag vill inte tro, att jag
inte en gång skall få förklaringen på allt detta I
sade han och hällde i ett glas konjak. Jag tror,
att människan började en gång som en liten rännil,
blef en bäck, en å, en flod, och nu rinner den ner
mot hafvet. Och sedan? Fördunstar hafvet en
gång och försvinner i rymden som en rök? Hvart
tar röken vägen? Ja, hvart? mumlade den gamle
och drack ur glaset.
Därefter sträckte han ut armen och sade:
Nu häller vi i ännu lite till af denna under
bara vätska!
Du gamle, sade han och nickade mot en
bokhylla, du, som tänkte så mycket öfver religionen
och alltid sade ett klokt ord, när du talade om
något annat, är det inte du, som säger, att
människan tydligen är född för att tänka, och att det
är hela hennes ära och hela hennes förtjänst?
Hur skall jorden en gång se ut, när alla blifvit
som jag? När alla förakta det timliga och vända
sig mot det eviga? Då det nu är så svårt att lefva,
måste inte först alla dessa svårigheter undanrödjas?
Måste vi inte vara skyddade mot alla faror och
alla vanskligheter? Arbeta inte alla sålunda för
samma mål? Kan man inte ana den dag, då alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
