216 Censur — Centralbiblioteker trykt skrift ble brukt for å forhåne religionen, sedeligheten og de konstitusjonelle makter. Forsåvidt bibeholdt grunnloven bestemmelsene i forordningen av 1799. Med hjemmel i disse bestemmelser ble det øvet indirekte censur gjennem beslagleggelse av opposisjonelle småblad i 1820—30-årene, og senere er fremgangsmåten benyttet leilighetsvis. Under okkupasjonen i 1940—45 ble det tyske nazistiske censurapparat gjort gjeldende fullt ut i Norge. H.F. Sverige. Redan Gustav Vasa ingrep med ett påbud mot biskop Brask och tvang honom att nedlägga det i Söderköping inrättade tryckeriet 1526, enär konungen (och med rätta) befarade, att det skulle användas i den katolska kyrkans kamp mot reformationen, och under hela 1500-talet uppehöll statsmakten en sträng censur, både över bokimporten och den inhemska bokproduktionen. Detta tvång bibehölls under 1600-talet, och lagstiftningen började skapa normer för censurens makt. I en kansliordning av år 1661 stadgades, att två exemplar av varje tryckt skrift skulle insändas till Kanslikollegium för granskning, och genom en ny förordning av 1667 utsträcktes denna censur även till bokhandlarna, som först efter erhållen approbation för varje bok fick saluhålla dem. Ar 1686 tillsattes en särskild bokgranskare,→»Censor librorum«, för vilken instruktion utfärdades av Kanslikollegium två år senare. I tryckfrihetsförordningen av 1766 avskaffades censorsämbetet och även Kanslikollegiums befattning med litteraturens övervakande utom beträffande bokhandeln. Sedan Kanslikollegium år 1801 upphört, uppdrogs överinseendet över bokväsendet åt hovkanslern, vilken till biträde erhöll en bokhandels- och boktryckeriombudsman. Genom tryckfrihetsförordningen 1810 (ändrad 1812) stadgades rätten för varje svensk man att, utan några av den offentliga rätten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter. En svår hämsko på den fullständiga tryckfriheten, speciellt för den periodiska pressen, låg dock kvar i hovkanslerns utövande av den s.k. indragningsmakten, som avskaffades först 1844. Under andra världskriget undergick Sveriges tryckfrihetslagstiftning en revision, och en lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig eller krigsfara, i allmänhet kallad censurlagen, utfärdades den 20. juni 1941. Censurlagen innehåller stadganden om viss förhandsgranskning och om utgivningsförbud av periodisk skrift vid krig eller krigsfara. Likaså tillämpades ånyo under världskriget ett stadgande i tryckfrihetsförordningen § 3 moment 9 om konfiskation utan rättegång av skrift, som kunde leda »till missförstånd med utländsk makt«. I kraft av detta stadgande utövade regeringen en ganska kraftig censur, speciellt mot den periodiska pressen under åren 1939— 43. H. Schück: Den svenska förlagsbokhandelns historia, I, 1923, S. 89—90 & 243—46, II, 1923, S. 5—33 & 340—43; O. Thulin: 1941 års tryckfrihetslagstiftning, 1941; B. A h 1én: Förteckning över tidningar, som tagits i beslag 1939—1943 (Svensk bokkalender, 1944). B. A. Centralbiblioteker, i Skandinavien Betegnelse for Biblioteker, der foruden at betjene de Byer, hvori de ligger, tjener som Centraler for Biblioteksvirksomheden i større Omraader. Centralbibliotekets Bogbestand skal gennem Udlaan tjene til Supplering af Bogbestanden i Omraadets Biblioteker. Desuden skal Centralbibliotekerne formidle Laan fra Statens og andre Biblioteker, yde biblioteksteknisk Bistand til de respektive Omraaders Biblioteker samt være medvirkende ved Oprettelse eller Nyordning af Biblioteker. G. K]. Danmark. Centralbibliotekstanken udkastedes i Danmark 1909 af Overbibliotekar ved det kgl. Bibliotek H.O. Lange, og de to første Centralbiblioteker oprettedes 1914 i Holbæk og Vejle. Efter Bibliotekslovens Ikrafttræden 1920 tog Oprettelsen af Centralbiblioteker Fart, og der findes nu Centralbiblioteker i alle Amter i Landet, ialt 31. Centralbibliotekerne modtager et særligt Statstilskud (6,400 Kr.) i Henhold til Biblioteksloven, der tillige bestemmer, at den ledende Bibliotekars Person og Løn skal godkendes af Undervisningsministeren. Bibliotekernes Bogbestand skal bl.a. omfatte en fyldig Samling vedrørende nationale og lokale Emner. Udlaanene til de mindre Biblioteker sker i Almindelighed i Form af Depotlaan (Vandrebogsamlinger) fra Centralbibliotekets Dubletsamling (fra ca. 30 til 1900 Bind ad Gangen). Bøgerne opstilles sammen med det laantagende Biblioteks egne Bøger, og Udskiftning kan ske, naar Biblioteket ønsker det. Forbindelsen mellem Centralbibliotekerne og de smaa Biblioteker foregaar nu oftest med Bogbil. Ud over Depotlaanene kan de mindre Biblioteker naar som helst rekvirere en bestemt Bog til en bestemt Laaner, ligesom Laanere herfra ogsaa kan henvende sig direkte i Centralbiblioteket. Ved enkelte Centralbiblioteker findes en særlig Form for Depotsamling, der benævnes → Fallesbogsamling; den ejes af Omraadets Sognebiblioteker, der benytter en Del af deres Ind-