Forlagskonsulenter — Formatudregning 335 Hovedkonsulenten den første Forbindelse mellem Forfatter og Forlag og staar som Raadgiver for begge Parter. Ved Udgivelsen af £. Eks. større populærvidenskabelige Samlingsværker nærmer hans Arbejde sig til Tider Redaktørens. I de senere Aar er det blevet almindeligt, at ikke blot litterære, men vgsaa tekniske og kunstneriske Konsulenter er fast knyttet til større Forlag. O. A. Forlagskontrakt. Se Forlagsaftaler. Forlagsorganisationer. Om danske og norske Forlagsorganisationer, se under Bogh an dlerorganisationer. Finland. Finska förlagsföreningen (fr. o. m. 1932 »Finlands förlagsförening«) har alltsedan den stiftades år 1858 varit landets främsta organisation inom branschen. Är 1902 grundades »Maalaiskirjakauppaliitto« (Landsortsbokhandelsförbundet) av några medlemmar av Finska förlagsföreningen, men detta betydde ej någon schism inom förlagsväsendet. Det nya förbundet, vars medlemmar icke utträdde ur förlagsföreningen, hade ombud och kommissionärer i landsorten och var i verksamhet till 1931, då Finska förlagsföreningen vid sin reorganisation övertog dess arbetsformer. En konkurrerande förening »Suomalainen kustantajaliitto« (Det finska förlagsförbundet) stiftades 1907 och var i verksamhet till 1914. »Työväen kustannusliikkeitten liitto« (Arbetarförlagens förbund), stiftat år 1917, är en tidningsförläggareförening. De finska förlagen och bokhandlarna bildade år 1912 »Finska bokhandelns centralorganisation«, som ägde bestånd till 1923. K.-E. H. Sverige. I och med att bokbindarna i Sverige âr 1630 fått sin skråförfattning stadfäst kan man säga, att bokbindareämbetet blev den första förlagsorganisationen i landet. Ämbetet värnade med stor energi om sina rättigheter till bokförsäljningen, och först sedan → Boktryckeri-societeten bildats 1752 uppstod en andra organisation, som i många avseenden fyllde en förläggareföreningens uppgifter. Dock dröjde det ytterligare nära hundra år, innan »Svenska förlagsföreningen« stiftades 1843 på initiativ av boktryckaren och bokförläggaren Z. Hæggström. Föreningens namn ändrades år 1853 till → Svenska bokförläggareföreningen. Föreningen har varit av mycket stor betydelse för förlagsväsendets ordnande i landet, och frân dess stiftande kan man räkna den moderna svenska bokhandelns födelse. I mitten på 1880-talet uppstod en allvarlig schism inom föreningen, mycket beroende på lynnes- och åsiktsolikheter mellan föreningens ordförande, bokförläggaren Albert Bonnier, och chefen för P.A.Norstedt & Söner, vice häradshövdingen G. B. A. Holm. Schismen ledde 1887 till en utbrytning, varvid »Nya bokförläggareföreningen« bildades med Holm som ordförande. I tjugofem år hade landet sedan två förlagsorganisationer, och först efter häradshövding Holms död sammanslogos de två föreningarna. — Tillsammans med Svenska bokhandlareföreningen stiftade bokförläggareföreningen år 1934 → Bokhandelsrådet, som upptar till överläggning frågor av gemensamt intresse. År 1936 stiftades »Nordiska bokförläggarerådet« på initiativ av bokförläggaren Nils Geber. Rådets uppgift är att överlägga om frågor, vilkas lösning i en för de nordiska bokförlagen gemensam form kan antas ha ett allmännare intresse, och att överhuvudtaget söka bidra till att sprida ett lands litteratur i de andra nordiska länderna. Festskrift med anledning af Svenska bokförläggareföreningens femtioårs-jubileum, 1893; H. Schück: Den svenska förlagsbokhandelns historia, I-II, 1923; Svenska bokförläggareföreningen 100 år (Bilaga till Svensk bokhandelstidning, 1943). B. À. Forlagsret. Den Eneret til Udgivelse, som en Forfatter eller anden Indehaver af Forfatterretten (Ophavsretten) til et bestemt Skrift ved en → Forlagsaftale kan overdrage til et Forlag. Som Betegnelse for Forlagsretten bruges ofte det engelsk-amerikanske Udtryk → Copyright. Forholdet mellem Forfatter og Forlag kan, som f. Eks. i Tyskland, være ordnet ved særlig Lov, men i mange Lande, f.Eks. Danmark, gives Regler herom i de almindelige Love om → Forfatterret. Det nærmere Indhold af Forlagsretten fastsættes iøvrigt i den af Forfatter- og Forlagsorganisationer vedtagne Normalkontrakt. P. B. Forlæggermærke. Se Bogtry kke r- mærke. Format. Se Bogformater og Papirformater. Formatudregning, Fastsættelse af en Bogsides Højde og Bredde i Forhold til Papirets Proportioner samt Satsens korrekte Placering paa Papiret. Der findes flere mekaniske Metoder som kan være vejledende, men iøvrigt vil et dagligt Arbejde med Formatudregning snart gøre denne til en Vanesag. Her skal angives en Metode, som i Danmark er godkendt af Bogtrykkerfagets Svendeprøvekommission. Man deler Papirets Bredde i 3 Dele; 2 af disse Dele fastsættes som Satsbredde, og den 3. de-