Hierta — Himmelbreve 425 Hierta, Lars Johan (1801—72), svensk tidningsman, bokförläggare och boktryckare. Liberal politiker, industriidkare i Stockholm. Efter i Uppsala avlagd magister- och juridisk examen 1821 tjänstgjorde H. i ämbetsverken i Stockholm under 1820-talet. Ar 1829 inköpte han ett tryckeri och började samtidigt förlagsrörelse. Är 1830 började han utgivningen av tidningen »Aftonbladet«, Sveriges första moderna tidning, vars ägare och ledare han var till 1851, då han sålde den. H:s förlagsverksamhet var en av de mest omfattande i landet, och då han 1871 överlät förlaget till Hjalmar Linnström, hade från hans företag utgivits nära 1,000 olika arbeten. Sina största framgångar som förläggare vann han med de stora översättningsserierna, »Läsebibliothek af den nyaste utländska litteraturen« (1833—36), »Nytt läsebibliothek« (1836—43) m. fl. liknande samlingar av utländsk litteratur i svensk översättning. H. var en av stiftarna av Svenska förlagsföreningen och var dess ordförande 1852—55. Även som boktryckare var H. en duglig och framsynt man, och den maskinella utrustningen i hans tryckeri tillfördes snabbt de uppfinningar, som vid 1800-talets mitt gåvo ökad kapacitet åt boktryckerihanteringen. H. var ordförande i Boktryckerisocieteten 1862—72. H. var även intresserad i pappersindustrin ; sålunda var han en av grundarna av Munksjö pappersbruk (1862) och dess huvudintressent till sin död. H.Wieselgren: Lars Johan Hierta, 1880; H. L agerström: Lars Johan Hierta, 1910; E. Ekman: Svenska tidningskungar, 1924; G. A. Aldén: Lars Johan Hiertas självbiografi, 1926. B. A. Hierta, Per (1864—1924), svensk boksamlare. Friherre, godsägare. H. var en av Sveriges kunnigaste bibliofiler, och på sitt gods Främmestad i Västergötland samlade han ett bibliotek, som i kvalitativt avseende torde kunna räknas till de förnämsta svenska privatbiblioteken i modern tid. Hans inkunabelsamling, som slutligen omfattade omkring 500 nummer, var sällsynt representativ. Denna samling inköptes 1911 av O.Smith i Karlshamn, som senare donerade huvudparten till Kungl. biblioteket. Även efter denna försäljning intresserade sig H. för inkunabler, och han lyckades under första världskriget från England förvärva ett exemplar av Birgittas »Revelationes« (Lübeck 1492) på pergament, som efter hans död kommit till Kungl. biblioteket i Stockholm; ytterligare är endast ett pergamentexemplar känt i Sverige (i Skoklosters bibliotek). H. hade även sammanbragt en märklig kollektion konstnärliga bokband, särskilt franska och italienska från 1500-talet. Denna samling inköptes av Hj. Wijk i Göteborg, som överlämnade större delen till Röhsska konstslöjdsmuseet. Den centrala delen i H:s bibliotek var emellertid den samling äldre svenska, danska och isländska tryck, som inrymde de största sällsyntheter, speciellt från 1500- och 1600-talen. Denna samling förvärvades i odelat skick efter H:s död av Björck & Börjessons antikvariat i Stockholm, som 1932 försålde den på Stockholms bokauktionskammare, en auktion som tilldrog sig den största uppmärksamhet i hela Norden. Auktionen inbringade nära 100,000 kronor. J.Rudbeck: Per Hierta (Boktryckerikalendern 1921, utg. av Wald. Zachrisson, 1921); densamme: Per Hierta (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, XI, 1924); Per Hiertas boksamling, 1932, S. V—XIV. H. Sdr. Himmelbreve. Trykte eller skrevne Frembringelser formet som Breve, der foregiver at være skrevet af Gud og sendt til Jorden med en Engel eller nedfaldet fra Himmelen. I nyere Tid optræder de som oftest som Etbladstryk, men kendes ogsaa i Form af Smaahæfter. Himmelbreve er udbredt i Orienten og i de fleste europæiske Lande og som Regel i visse Standardtyper, der dog er mere eller mindre tillempet hvad Lokaliteter o.l. angaar. Man har skelnet mellem Bods- og Amulettypen, hvoraf den første navnlig prædiker Fromhed, Overholdelse af Moselovens Bud, især Helligdagenes Overholdelse, medens den anden Type fortrinsvis lover Beskyttelse mod Brand, Ulykker, Sygdom, Vaaben m.v., men nyere Himmelbreve viser en Sammenblanding af de to Typer. En Form for Himmelbrev har kunnet paavises allerede i det gamle Ægypten, men den store Udbredelse fik Brevene først i den kristne Tid. I Kristendommens første Aarhundreder, da saa mange forskellige Sekter stredes om den rette Lære, var Himmelbrevene et meget anvendt Agitationsmiddel, og meget af deres Indhold — bl.a. Formaningerne om Helligdagens Overholdelse — har stereotypt holdt sig helt til vore Dage. Indholdet er endvidere i et vist Omfang blevet præget af den religiøse Sekt af Selvplagere, de saakaldte Flagellanter, der især i det 13. og 14. Aarhundrede var meget udbredt i store Dele af Europa, og til Udbredelsen af deres Evangelium tog Himmelbreve i deres Tjeneste. Efter Bogtrykkerkunstens Fremskridt var Mulighederne for en virkelig Massespredning af Himmelbreve til Stede og en Glansperiode opnaaedes