436 Hoochstraten — Horrn Række Bøger, for en stor Del protestantiske Propagandaskrifter. 1531—32 virkede han i Lübeck, og fra 1533 til 1535 var han Bestyrer af det Trykkeri, som den danske Skribent Chr. → Pedersen i disse Aar drev i Malmø. H.s righoldige Materiel, der var præget af Renæssancens nye Stilformer, blev slaaet sammen med dette Trykkeris øvrige Forraad og senere solgt sammen med det til den danske Bogtrykker Hans Vingaard, i hvis Tryk man gennem flere Aar finder det anvendt. Efter Chr. Pedersens Trykkeris Ophør rejste H. tilbage til Antwerpen, hvor han med sin Faders Materiel drev Bogtrykkeri til sin Død. M. E. Kronenberg: De geheimzinnige drukkers Adam Anonymus te Bazel en Hans Luft te Marburg ontmaskerd (Het Boek, VIII, 1919); L. Nielsen: Dansk Bibliografi 1482—1550, 1919; Samme: Dansk typografisk Atlas, 1934. L. N. Hopyl, Wolfgang (—1500—), tysk Bogtrykker. Virkede i Paris, fra 1496 sammen med sin Landsmand Johann Higman indtil dennes Død Aar 1500, derefter sammen med Henricus Stephanus, Stamfaderen til den berømte franske Bogtrykkerslægt. Flere Bøger er dog udsendt alene under hans Navn, deriblandt to liturgiske Tryk, bestilt fra Danmark (»Liber agendarum ecclesiæ Slesvicensis«, 1512, og »Missale Lundense«, 1514). Han virkede som Bogtrykker indtil 1521. H. Stein: L'atelier de Wolfgang Hopyl à Paris, 1891; K. H aebler: Die deutschen Buchdrucker des 15. Jahrhunderts im Auslande, 1924, S. 1184—87. E. D. Hornbein, Georg (1594—1649), svensk bokbindare. Född i Tyskland kom H. till Stockholm 1617 och övertog 1625 bokbindaren Henrik → Dieners verkstad. H. var en mycket duglig och produktiv bokbindare, och A. Hedberg förmodar i sitt nedan nämnda arbete, att många av de band, som nu tillskrivas Markus → Sigfridsson, i själva verket utförts av H. Han blev år 1648 bokbindarnas ålderman men dog redan följande år. Georg H:s sáväl son som sonson följde honom i yrket. Sonen Jacob H. (ca. 1625—94) blev mästare 1651 och var åáâlderman 1673—93, och sonsonen Jacob H. den yngre (död före 1698, då hans bouppteckning är daterad) blev mästare 1695. A. Hedberg: Bokbindare-bokförare i Sverige 1500 —1630 (Pro novitate, II, 1914, S.243—49). A. Hornbind, Bogbind af Pergament, næsten uden Dekoration, ofte kun med kalligraferet Rygtitel; stammer fra Holland og Nordtyskland, hvor de brugtes i det 17. og 18. Aarhundrede. Bindene er af glittet, hvidt Pergament, hvad der giver dem Udseende af at være bundet i Horn, deraf Navnet. Snittene er i Reglen strøget med rød eller grøn Farve; ofte var paa de jævne Bind kun Ryggen af Skind, mens Permerne beklædtes med Papir i forskellige Farver og Mønstre. E. W. Hornebogen, Benævnelsen paa et pragtfuldt, latinsk Evangeliar fra ca. 1200, som tidligere fandtes i Horne Kirke paa Fyn, hvortil det blev skænket 1656 af Jørgen Brahe. 1810 overlod Kirkeejeren Grev Bille Brahe det til Nationalmuseet, hvor det nu findes. Haandskriftet er sikkert udført i Danmark. Det er udstyret med helsides Miniaturer, Kanontavler og ornamenterede Initialer; Udsmykningen viser navnlig Indflydelse fra England. Bindet, der dog er yngre, er tilsvarende pragtfuldt udstyret. Forsiden, der er ret velbevaret, er beklædt med ornamenterede Sølvplader, udsmykket med AÆdelstene og Emaille og har i Midten Korsfæstelsesscenen, udskaaret i Hvalrostand. Greek and Latin Illuminated Manuscripts in Danish Collections, 1921, S. 18—24 (Tvl. XXVIII—XXXVIII); L. Nielsen: Danmarks middelalderlige Haandskrifter, 1937, S. 60—67. E. K. Horologium, Betegnelse for den officielle græsk-katolske Tidebog, som svarer til det romersk-katolske + Breviar, men dog i Enkeltheder er stærkt afvigende fra dette. L.N. Horrn, svensk boktryckare- och bokförläggarefamilj. Johan Laurentius H. (1683—1741) var född i Tyskland, blev 1717 faktor hos Stockholmsboktryckaren J. G. Matthiæs änka, med vilken han samma år ingick giftermål. Hon hade tidigare varit gift med boktryckaren Nathanael Goldenau, och H. blev sålunda innehavare även av dennes förlagsartiklar. Såväl tryckeri som förlag utvecklade han till den tidiga frihetstidens förnämsta. Efter H:s död gifte hans hustru i andra äktenskapet om sig med Lars → Salvius, som därigenom kom att ägna sig åt den verksamhet, i vilken han blev banbrytare och föregångsman i Sverige. Johan Laurentius H. den yngre (1726—1801), den föregåendes son, blev efter yrkesstudier i Danmark, Holland och Tyskland gymnasieboktryckare i Västerås och var som sådan verksam till sin död, då hans måg, lektor Peter Kraft, övertog rörelsen. Den yngre Horrn var en synnerligen dugande man, både som boktryckare och förläggare, och hans förlag kan räknas som ett av landsortens förnämsta under 1700-talets senare hälft. Bland hans förlagsartiklar märkas en för den tiden ovanligt stor mängd romaner, Mörks »Adalrik och Giöthil-