Illustrationskunst ' 453 bokverk. På höjden av vår stormaktstid skapades verkliga praktverk som »Das grosze Carrosel« med gravyrer efter teckningar av → Ehrenstrahl och utförda med anledning av Karl XI:s kröning, och det förnämsta av alla → »Suecia antiqua et hodierna«, som påbörjades på 1660-talet men förelåg avslutat först 1716. Som helhetsomdöme kan man säga, att 1600-talet vad bokillustreringen beträffar framvisar enstaka verk av stor konstnärlig kraft, men att bokkonsten i stort sett var av ringa kvalitet, och detta omdöme blir också bestående för det följande seklets första hälft. I 1700-talets andra årtionde avslutades Suecia-verket, och enstaka ståtliga arbeten utkommo ännu, såsom J. Peringskiölds »Monumenta Uplandica« (1710—19) med goda gravyrer av Truls → Arwidsson, men i övrigt skapade Karl XII:s förödande krig och vårt stormaktsväldes fall en under årtionden bestående torftighet på kulturlivets alla områden, väl skönjbar även inom bokkonsten. Under 1700-talets senare hälft framträda som bokillustratörer tidens förnämsta, i utlandet och framför allt í Paris skolade konstnärer som J.E. Rehn, J. → Gillberg, P.G. → Floding, bröderna → Martin m. fl., och med deras insats ges de första buden om en verklig bokkonst i Sverige. Alltjämt härskar kopparsticket som det konstnärliga uttrycksmedlet, men stormaktstidens ståt och pompa har nu fått vika för rokokons luftiga maner med graciösa omramningar kring bilderna och sirliga vignetter. Ännu vid 1800-talets ingång och första årtionden var kopparsticket allenarådande, om man bortser från de ur konstnärlig synpunkt värdelösa träsnitt, som vanprydde tidens folklitteratur, skillingtryck och kistebrev. Litografitekniken infördes i Sverige omkring 1810, och i slutet av 1817 eller början av 1818 inrättade två tyskar, L. Fehr och C. Müller det första stentryckeriet i landet. Från denna officin utgick den första svenska tidskriften med litograferade planscher, »Konst och nyhets magasin för medborgare af alla klasser« (1818 —23). Den svenska bokmarknaden anammade snabbt litografitekniken för illustrering av böcker, och kunniga litografer utförde goda arbeten, även i färg. För mycket krävande uppgifter vände sig dock de svenska förläggarna till utländska officiner, Lemercier & Co. i Paris, Arnz & Co. i Düsseldorff, Bærentzen & Co. i Köpenhamn o.a. Vid årtiondena närmast omkring 1840-talet överflödade den svenska bokmarknaden av planschverk, historiska och topografiska praktalbum, porträtt- och uniformsverk, utförda i litografi. Bland de främsta litografiska konstnärerna i landet kunna märkas C. J. → Billmark och J. E. → Cardon. I 1800-talets senare hälft började litografin utträngas av trästicket. Denna konstart, som främst är representerad i »Ny illustrerad tidning« (1865—1900), fann även rik användning inom boktrycket. J. A. → Malmströms illustrationer till »Frithiofs saga« (1868, ny upp. 1888), Carl + Larssons tidiga illustrationsarbeten, t. ex. till H.C. Andersens »Sagor och berättelser« (1876—77) och till Topelius’ »Fältskärns berättelser« (1883—84) m.fl. äro alla utförda i denna teknik. Men såväl litografi som trägravyr fingo vid 1800-talets slut vika för de nya fotomekaniska reproduktionsmetoderna, autotypi, ljustryck, rotogravyr m.fl., och de äldre metoderna komma numera till användning endast för exklusiva bibliofiltryck. Till den grafiska industrins oerhörda utveckling under 1900-talet har illustrationskonsten följsamt anpassat sig, och den illustrerade boken framträder nu alltmera som en enhetlig produkt, där god samverkan mellan den typografiska utformningen och illustrationsmaterialet skapar helhetsverkan. Vid 1900-talets början verkade Arthur → Sjögren och Olle → Hjortzberg som föregångsmän, under 1910-talet framträdde markant Yngve → Berg och Bertil → Lybeck, den förre framför allt med den vackra Bellmansupplagan (1917—18), den senare med illustrationerna och dekoren till Boccaccios »Decamerone« (1918—22). Bertil Lybeck var verksam som inspirerad bokillustratör till sin död 1945; Yngve Berg har med illustreringen av Bo Bergmans »Stockholmsdikter« (1947) visat, att han alltjämt står på höjden av sin skaparkraft. Under 1920-talet framträdde Isaac → Grünewald med färggnistrande illustrationer till Levertins »Kung Salomo och Morolf« (1922) och till Heidenstams »Vallfart och vandringsår« (1929), och andra konstnärer anförtroddes under denna tid stora illustrationsarbeten, såsom Kurt → Jungstedt, Arvid + Fougstedt, Jurgen → Wrangel m. fl. Det senaste årtiondet och framför allt tiden efter 1940 med dess märkliga högkonjunktur inom bokindustrin har varit av stor betydelse inom illustrationskonsten. Under 1930-talet lämnade Bertil Bull → Hedlund sina första bidrag till svensk bokkonst, men hans största illustrationsarbeten ha utgivits de senaste åren, såsom illustrationerna till Anatole