452 Illustrationskunst Norge har sparsomme tradisjoner å bygge på, noe som i første rekke har økonomiske årsaker og som må ses i sammenheng med vor ubetydelige bokproduksjon gjennom flere århundrer. Bortsett fra middelalderens forholdsvis rike miniatyrkunst og enkelte dilettantiske kobberstikk og tresnitt fra 1600- og 1700-årene finner vi ikke illustrasjoner i norske bøker før i 1800-årene, og først omkring 1880 kan vi tale om en kunstnerisk verdifull illustrasjonskunst. Innføringen av de nye reproduksjonsmåter. xylografien og litografien i begynnelsen av forrige århundre, ble i noen utstrekning til gagn for norsk illustrasjonskunst. Vi fikk illustrerte magasiner og almanakker, men bildene ble oftest hentet i utlandet og er uten kunstnerisk verd. Den dårlige økonomi og mangelen på øvete xylografer gjorde at norske kunstnere bare i undtagelsestilfeller befattet seg med illustrasjonskunst. Etterhånden som vi fikk faglærte håndverkere på dette område vokste tallet på illustrerte bøker og magasiner, men selv det første betydningsfulle verk i norsk illustrasjonskunsts historie, »Kunstnerutgaven« av Asbjørnsen og Moes Norske Folkeeventyr (1879) ble fremstilt i utlandet. Blandt illustratørene til denne boka var Erik → Werenskiold som med dette og senere, like betydelige arbeider (Familien på Gilje, Snorre) skulde komme til å få meget stor betydning for norsk illustrasjonskunst. Han skapte en tegneform som har en helt ut norsk karakter og som senere illustratører kunne bygge videre på. I en senere eventyrutgave arbeidet Werenskiold sammen med Th.→ Kittelsen som, spesielt i den humoristiske genre, har betydd meget for norsk illustrasjonskunst. Mens disse to bruker vesentlig naturalistiske virkemidler, skapte Gerhard → Munthe (i Snorre, Draumkvædet) en illustrasjonskunst som er mere dekorativt preget og la dessuten sterk vekt på å fá innarbeidet illustrasjonene i bokens helhet. På Gerhard Munthe bygger flere av de senere norske boktegnere. Av de betydeligste bokillustratører omkring århundreskiftet må vi forøvrig nevne Th. Holmboe, hvis jugendpregete tegninger ble meget populære i tiden. I den senere tid har i første rekke en del av våre fremste malere vært virksomme på dette område, — vi kan nevne Henrik → Sørensen, Per → Krogh, Alf → Rolfsen, Ridley → Borckgrevink og Reidar → Aulie. De tre første har bl. a. levert tegninger til en ny utgave av Asbjørnsen og Moes eventyr som nok må regnes som et hovedverk i nyere norsk bokkunst. Mens alle disse nærmest har fortsatt linjen fra Erik Werenskiold, har Gerhard Munthes dekorative stil hatt betydning for Frøydis + Haavardsholm som er mester for en rekke særpregete illustrasjonsarbeider. Av de yngre kunstnere har bl. a. Chrix → Dahl, Thorbjørn + Egner, Kai → Fjell og Håkon → Stenstadvold vist seg som gode illustratører. Betydningsfullt er det at de yngre bokillustratører viser sterk interesse for de tekniske problemer som knytter seg til bokfremstillingen og at de legger vekt på å gi boken helhetsvirkning. Norsk bokkunst, I—II (Oslo 1918—30). R.R. Sverige. Sveriges äldsta bevarade tryckta bok, »Dialogus creaturarum« (1483), är också landets första illustrerade bok, men de 120 olika träsnitt, som pryda boken, återgå alla pá holländska original. De första bokillustrationer, som utförts för ett svenskt tryckarbete, äro träsnitten till Birgittas »Revelationes«, som på Vadstenaklostrets beställning trycktes i Lübeck 1492, och vilka man har förmodat till en del vara utförda av lekmannabrodern Gerardus från Vadstena. I den första översättningen av nya testamentet (1526) och i Gustav Vasa-bibeln (1540—41) förekomma talrika träsnitt, men de äro alla utförda efter utländska mästares original, och detsamma gäller i övervägande grad de skrifter, som under 1500-talets senare del utgingo från den enda i landet verksamma officinen, det kungliga tryckeriet i Stockholm. Ett träsnitt signerat av en svensk man från denna tid kan dock nämnas, nämligen en bild av Gud Fader på sista sidan av »Confessio fidei« (1594), som bär J. T.+ Bureus’ initialer. Under början av 1600-talet fortsätter ännu träsnittstekniken att behärska bokillustreringen, och ännu fortsätta de svenska boktryckarna att låna sina förebilder av tyska miästare. Men illustreringen är sparsam, och de tidiga 1600-tals-böckerna ha i allmänhet föga bildmaterial men i stället en rik dekor av ramar och vignetter, även dessa alster av tyska mästare. Under detta århundrade börjar också kopparsticket konkurrera med träsnittet, och vackra prov på den nya illustreringskonsten ges tidigt i de av den tyskfödde kopparstickaren Valentin → Trautman graverade titelbladen och illustrationerna till Gustav II Adolfs bibel (1617—18). Från århundradets mitt har man Wolfgang → Hartmanns gravyrer till Keysers vapenbok (1650), Jeremias → Falcks och Sigismund → Vogels graverade porträtt och illustrationer i biblar och andra