Larsen — Larsson 9 haardt tiltrængt Udvidelse af Bibliotekets Personale og en Forhøjelse af dets Annuum, og iøvrigt fortsatte han de af Forgængeren, S. Birket-Smith, paabegyndte Katalogiseringsarbejder; med særlig Iver gik han i Gang med en Konservering af Bibliotekets Haandskrifter (for hvilket Arbejde han redegjorde i »Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen«, VIII, 1921), ligesom han foretog en systematisk Registrering af dets ældre Bogbind og lod mange af disse istandsætte. Overfor Publikums Krav til Biblioteket viste L. megen Forstaaelse, og han fik udvirket forskellige paaskønnede Foranstaltninger som længere Aabningstid 0.1., men iøvrigt var hele hans Bibliotekspolitik meget traditionspræget og konservativ. Udfra en ægte Kærlighed til sit Bibliotek kæmpede han ivrigt — bl.a. som Medlem af den store Bibliotekskommission af 1924— for at opretholde dette som Universalbibliotek ; ganske vist gik han med til, at der o.1920 gennemførtes en Udveksling af Universitetsbibliotekets juridiske udenlandske Litteratur med det kgl. Biblioteks tilsvarende medicinske, men mod de Kræfter, som krævede en tilbundsgaaende Fagdeling mellem disse to Biblioteker og en Rationalisering af dansk videnskabelig Biblioteksvæsen i det hele taget, vendte han sig i en ofte meget voldsom Polemik. L.s store Interesse for boghistoriske Spørgsmaal kom bl. a. til Udtryk i Værker som »Et Blokbogs-Fund i Danmark« (1929) og »Danish 18. Century Bindings 1730—80« (1930), sam han udgav sammen med henholdsvis C. Dumreicher og Anker Kyster, samt i den interessante Artikel om de sjældne »Posebind« i Samleværket »Ex Bibliotheca Universitatis Hafniensis« (1920). Af hans øvrige, meget omfangsrige og særdeles mangesidige, litterære Produktion kan nævnes en Afhandling om Plutarchs »Moralia«, et Arbejde som i 1889 indbragte ham den filosofiske Doktorgrad, en Række store Værker om de danske Folkeviser, større og mindre Arbejder med Emner fra den nordiske Oldtid samt forskellige Studier over Opdagelsernes og Kartografiens Historie. S. D ahl: Sofus Larsen f (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, XXVI, 1939). P. B. Larsen Stevns, Niels. Se Stevns, L arsen Niels. Larson, L o r e n t z (född 1894), svensk skolbibliotesman. L., som sedan 1935 är överlärare vid Stockholms folkskolor, har framträtt som pionjär för ett förbättrat skolbiblioteksväsende. Under åren 1939—45 var han bibliotekskonsulent vid Stockholms folkskolor. Han har bl. a. biträtt 1940 års skolkommission med förslag rörande skolbiblioteket i undervisningens tjänst och har vidare lett en omfattande undersökning av skolungdomens läsning. Han är sedan 1946 medlem av folkbibliotekssakkunniga. Bland hans skrifter märkas »Klassbibliotek« (1937), »Böcker för klassbibliotek och bredvidläsning« (1939), »Elementär bokkunskap« (tillsammans med K.Skerfe, 1939), »Böcker för bibliotek i folkskolor och deras överbyggnader« (1940) samt »Ungdom läser« (1947). B. H. Larsson, Brynjulf (1881—1920), norsk bokkunstner og maler. Elev av Harriet Backer, Erik Werenskiold og L. Tuxen. Fra 1917 var han lærer ved Statens Håndverks- og Kunstindustriskole i klassen for glassmaleri, tekstilkunst og bokkunst. Spilte stor rolle som pedagog og gjennom sine egne arbeider, plakater, bokillustrasjoner og -dekor av enhver art. Stilistisk sett bygget han på de mest forskjelligartede impulser, £. eks. fra Aubrey Beardsley, japanerne, fransk tegnekunst og i Norge fra Gerh. Munthe og Oluf Wold Torne. Han var en meget sikker tegner, hadde stor fantasi og frodig humor og klarte stort sett å innarbeide de mange impulser i sin egen uttrykksform, men hans største svakhet var allikevel en viss mangel på kunstnerisk personlighet og selv- stendighet. A. Harbitz: Brynjulf Larsson (Norsk Bokkunst, 1918). R.R. Larsson, C a r 1 (1853—1919), svensk konstnär, bokillustratör. L. började som tecknare i skämttidningen »Kasper«, och den första av honom illustrerade boken var Kasperredaktören Richard Gustafssons »Sagor« (1874). L:s insats som illustratör och tecknare av bokomslag bildar epok i svensk bokkonst. Bland hans större arbeten märkas illustrationerna till Strindbergs »Svenska folket« (1881—82), »Fältskärns berättelser« (1883—84) och de tre praktupplagorna: Anna Maria Lenngrens »Skaldeförsök« (1884), Elias Sehlstedts »Sånger och visor« (1892—93) och Viktor Rydbergs »Singoalla« (1894). Av hans bokomslag bör särskilt nämnas flera av Strindbergs âåttiotalsböcker, »Sömngångarnätter« (1884), »Hemsöborna« (1887), »Skärkarlslif« (1888) och »I hafsbandet« (1890). Vid 1890-talets mitt upphörde i stort sett L:s intresse för bokutsmyckning, och efter denna tid bidrog han som illustratör huvudsakligen med sina egna mål-