Olsoni — Oplag 167 Olsoni, Eric (född 1893), finländsk antikvariatbokhandlare, Teaterkritiker, medlem av tidskriften »Nya Argus« redaktion sedan 1928. Efter studentexamen 1914 var O. anställd i bokhandel och bokförlag från 1922. Han blev 1930 innehavare av → Nordiska antikvariska bokhandeln i Helsingfors, som under hans ledning blivit Finlands förnämsta. O:s personliga samlarintressen — teater, skönlitteratur och äldre kartor — bilda också grundvalen i den av honom drivna antikvariatbokhandeln. E.O1lsoni: En bokhandlare om sina böcker (Bokvännen, 1948); E.A.Ohlson: Vi presentera Eric Olsoni (Bokvännen, VIII, 1953). B. A. Olsson, Bror (född 1894), svensk biblioteksman. Fil. doktor 1925, O. blev andre amanuens vid Kungl, biblioteket i Stockholm 1927 och amanuens 1929. Han utnämndes till andre bibliotekarie vid Lunds universitetsbibliotek 1933, där han sedan 1939 är förste bibliotekarie. Förutom flera arbeten inom arkeologi och språkvetenskap har O. ett synnerligen omfattande författarskap i litteratur-, kultur- och personhistoria med arbeten som stå bokhistorien nära. Bland sådana må nämnas »Psalmboken som folkbok« (1942), »Från Martin Luther till Sven Lidman. En historisk översikt över andaktsböckerna i svenskt fromhetsliv« (1943), »xÄldre andaktslitteratur. En bibliografisk hjälpreda« (1944). O. har efter moderna personhistoriska forskningsmetoder utgivit »Kalmar stifts herdaminne« (I—IV, 1951, 1947—51) och var medutgivare av det stora kulturhistoriska samlingsverket »Svenska folket genom tiderna« (I—XIII, 1938—40) samt tillhör redaktionen av »Svenskt konstnärslexikon«, varav första delen utkom 1952. B.A. Ombrydning, typografisk Udtryk for det Arbejde, der i et Bogtrykkeri foretages af en Sætter (Ombryder), og som gaar ud paa at sammenstille Satsspalterne — sædvanligvis efter at Korrekturen er rettet — til færdige → Kolumner, hvori eventuelle Klichéer samtidig anbringes. Ombryderen sætter ligeledes Titler, Rubrikker, etc. Arbejdet kaldes ogsaa Ombrækning. E. D. Omslaaning. Naar → Udskydning af en Bogform foretages i en Trykpresse, sker det almindeligvis paa den Maade, at den ene Side af Arket, der ved den senere Falsning vender udad (kaldet Primasiden), staar i Maskinens ene Side, medens Indersiden (Sekundasiden) staar modsat denne. Naar Arket er kørt een Gang igennem Maskinen, vendes det over sin Længdeakse, den samme Forkant lægges altsaa igen i Anlæggene, og det saakaldte Sidemærke, der har støttet Arket under Paalægningen, flyttes over i modsat Side, for at Trykket paa Bagsiden kan komme til at staa nøjagtig bag paa → Skøntrykket. Man skal opnaa et saakaldt Linjeregister. Denne Proces kaldes Omslaaning, og selve Trykningen benævnes i denne Omgang → Vidertryk. Naar Oplaget skæres over, faar man to ganske ensartede Eksemplarer af hvert Ark. P. D. Omslag. Se Bogomslag. Omstylpning. Naar et Bogark efter første Tryk (→ Skøntryk) vendes saaledes, at den tidligere Bagkant lægges i Foranlæggene, kaldes dette for en Omstylpning. For at imødegaa eventuelle Vinkelskævheder paa Arket, indstilles Maskinens Sidemærke paa Arkets Midte, og det flyttes ikke fra den ene til den anden Side som under → Omslaaning. P.D. Onsager, Nils Orvar (født 1874), norsk bibliofil. Som velstående kulturinteressert høyesterettsadvokat i Oslo har han støttet norsk kunst og håndverk ved å gi utøverne frie hender til eksperimenter med kostbare bokbind, sølvarbeider, teppevev og møbler. Som boksamler har han særlig interessert seg for de store faksimileutgaver av illuminerte håndskrifter i ekstravagante bind, O. har vært formann i Oslo Kunstindustrimuseums styre, i »Bibliofilklubben« og i »Foreningen for Norsk Bokkunst«, som i 1930 utga et utvalg av hans humørfyllte skildringer av hans fjellvandringer »Fottur«, illustrert av Ridley Borchgrevink. Sammen med N.Rustad har han utgitt de populære rutehåndbøker »Til fots« I og II (1924 og 1930), som nå fortsettes av »Den Norske Turistforening«. W. M. Opbyggelsesbøger. SeAndagtsbøger. Ophøjede Bind. Paa Bogbind med → fast Ryg og hvor + Heftebindene ligger uden paa Arkryggene (→ ægte Bind), danner Heftebindene de vandrette Forhøjninger, der deler Bogryggen i Felter, og som kaldes ophøjede Bind. Paa Bøger med → løs Ryg fremkommer Forhøjningerne ved, at der klæbes smalle Skind- eller Papstrimler tværs over Bogens Ryg, før denne trækkes over med Skind eller andet Materiale. E. D. Oplag bruges først og fremmest som Betegnelse for det samlede Antal Eksemplarer, en Bog paa een Gang trykkes i. Et uændret eller kun uvæsentlig ændret Optryk af en tidligere udkommet Bog kaldes ogsaa Oplag (2., 3.