Papirmasse — Papirorganisationer 191 kring 200 kg. Vandindholdet er ved tør Papirmasse 10 pCt. og ved vaad Papirmasse 50 pCt. N.N. Papirmatricer anvendes til Fremstilling af Afstøbninger i Bly af Trykforme og var kendt allerede i Tyskland i Slutningen af 1600-Tallet. Den moderne Papirstereotypi anses for at være opfundet af den franske Sætter Claude Genoux 1829. Den har haft sin afgørende Betydning for Rotationstrykkets Udvikling, idet den muliggjorde Fremstilling af cylindriske Trykplader. H.T. Papirmølle. Ved Papirfremstillingen har Kravet om at have Vand og Malekraft til Raadighed fra de ældste Dage ført til, at disse Virksomheder anlagdes ved Vandløb, hvor der ofte i Forvejen fandtes Vandmoøller. Herved er Betegnelsen Papirmølle naturligt opstaaet og finder fortsat Anvendelse, selv om Papirfremstillingen er gaaet over til at foregaa i en Fabrik uden Afhængighed af Vandmøllens Malekraft. N.N. Papirorganisationer. Danmark. »Dansk Papirhandlerforening« er stiftet 1888 og er en Landsorganisation, som omfatter alle egentlige Papirhandlere. Foreningen har i 1894 i Samarbejde med De → forenede Papirfabrikker og med Tilslutning af saavel Grossister som Papirdetaillister og Boghandlere udarbejdet en Salgsordning »Papirordningen«, der maa betragtes som en Overenskomst mellem de Papirhandlere, der forhandler dansk Papir, og De forenede Papirfabrikker vedrørende Udsalgspriser og Rabatsatser. Denne »Papirordning«, der i Henhold til Lov om Prisaftaler af 1937 er anmeldt til Priskontrolraadet og registreret af dette, er stadig gældende og administreres af et særligt Udvalg, Papirordningsudvalget, inden for »Dansk Papirhandlerforening«. N.N. Finland. Den finländska pappersindustriens huvudstomme utgöres av ett antal koncerner, som var och en förfogar över flera bruk, bland dem i regel även sådana, som verka inom träförädlingsindustriens övriga områden (bl. a. träsliperier, sulfat- och sulfitcellulosafabriker). — Om dessa koncerner, jfr. artikeln Papir, Finland. Sedan slutet av 1800-talet har ett visst samarbete existerat mellan landets pappersfabrikanter. Den äldsta gemensamma försäljningsorganisationen, »Finska pappersföreningen«, grundades 1892 och omfattade flertalet av landets pappersbruk. Den omhänderhade försäljningen av naturbrunt omslagspapper, som då utgjorde den förnämsta exportartikeln. Under 1900-talets första årtionde bildades några andra gemensamma försäljningscentraler, verksamma på olika områden. — »Finska pappersbruksföreningen« grundades 1918 vid en tidpunkt då exporten av träförädlingsprodukter började spela en allt mera avgörande roll för landets näringsliv. Till föreningen har numera koncentrerats så gott som hela försäljningen av finländskt papper; endast i undantagsfall ombesörja de enskilda bolagen och koncernerna själva sin försäljning. Föreningen fördelar enligt bestämda normer de olika tillverkningsuppdragen. Den är sedan 1945 organisatoriskt indelad i följande avdelningar: Avdelning I skall ombesörja exportförsäljningen av tidningspapper, tapetpapper o. dyl., avdelning II utförseln av övriga pappersslag, medan en tredje avdelning har hand om försäljningen på den inhemska marknaden. Denna sköttes tidigare — från 1921 till 1945 — av »Finska papperskontoret«. Bland övriga centralorganisationer inom den finländska träförädlingsindustrien böra nämnas »Finska träsliperiföreningen« (grundad 1892), »Finska cellulosaföreningen« (1918) och »Finska kartongföreningen« (1943). Ett högsta gemensamt centralorgan för dessa och några andra organisationer är »Finska träförädlingsindustriernas centralförbunde«, stiftat 1919, med uppgift att tillvarataga samtliga träförädlingsindustriers intressen i fråga om lagstiftning, handelspolitik, kommunikationer m.m. R.Törngren: Finska pappersföreningen 1892— 1918, 1937; H. Hornborg: Finska paDpersbankefö eningen 1918—1943, 1943. O. M-n. Norge. Den eldste papirorganisasjon i Norge er »De norske Papirfabrikanters Forening« som ble stiftet i 1893. Dens viktigste oppgave er å vareta medlemmernes salgsinteresser særlig på de utenlandske markeder. I 1913 ble foreningen delt opp i grupper omfattende fabrikanter som tilvirker ensartede papirkvaliteter. Ordningen førte naturlig over i tilsvarende interskandinaviske interessegrupper, de såkalte Scan-organisasjoner. I 1937 ble alle spørsmål som angår salget av papir til innenlandske avtagere skilt ut fra hovedforeningen og lagt under et nytt organ som fikk navnet »De norske Papirfabrikanters Innlandskonvensjon«. I 1908 ble ennvidere »Papirindustriens Arbeidsgiverforening« stiftet til varetagelse av industriens og fabrikantenes interesser under arbeidskonflikter og lønnsforhandlinger.