196 Parlamentsbiblioteker — Passepartout antogos nya stadgar 1867 och namnet ändrades då till »Riksdagens arkiv och biblioteke«. Genom riksdagsbeslut 1918 nyorganiserades institutionen till ett centralt förvaltningsbibliotek. Stadgar fastställdes 1918 och regler för bibliotekets begagnande utfärdades 1920. De stadgar som gällt före 1918 hade i hög grad begränsat bibliotekets användbarhet, även om praxis i någon mån vidgat bestämmelsernas snäva gränser. Omorganisationen 1918 gjorde institutionen levande och betydelsefull. Den fungerar nu som riksdagens och den centrala statsförvaltningens bibliotek och betjänar som sådant förutom riksdagen och dess delegationer, kyrkomötet, Kungl. Maj:ts kansli och de centrala ämbetsverken samt av Kungl. Maj:t (eller enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande) tillsatta kommittéer och sakkunniga. Även enskilda forskare ha tillträde till samlingarna efter därom gjord anmälan, Hemlån beviljas. Då biblioteket började sin verksamhet 1851 utgjordes bokbeståndet av riksdagstryck, lag- och författningssamlingar m.m., som erhållits från riksgäldskontoret och de fyra ståndens kanslier, i allt omkr. 1200 volymer. År 1867 hade volymantalet endast nått 3100, vid sekelskiftet 1900 nåddes siffran 25,000, år 1915 hade denna siffra fördubblats till 50,000 band. Ar 1952 beräknas bokbeståndet uppgå till 175,000 volymer, däri ej inberäknat i kamrar, kansli och utskott befintliga referensbibliotek på tillsammans ca. 20,000 band. Genom en kunglj. förordning av år 1931 äro samtliga statens verk skyldiga att till biblioteket insända ett ex. av allt officiellt tryck. Genom vittutgrenade bytesförbindelser erhålles parlamentshandlingar från hela världen. Riksdagens arkiv står under riksdagsbibliotekets förvaltning; dock äro alla handlingar t.o.m. år 1900 deponerade i riksarkivet. — Tryckta kataloger ha utgivits 1877 (suppl. 1879 och 1885), 1890 (suppl. 1894 och 1897), 1901 (suppl. 1906, 1912 och 1919). Senast utgivna katalog över hela bokbeståndet utkom i två delar 1928—30 (suppl. 1937 och 1948). Arliga nyförvärvsförteckningar ha utgivits 1937—40 och från 1946. Biblioteket utger sedan 1934 »Arsbibliografi över Sveriges offentliga publikationer«. År 1953 utgavs »Förteckning över statliga utredningar 1904—1945«, Betänkande med förslag om utvidgning av riksdagens bibliotek till centralt förvaltningsbibliotek, 1913; V.G ödel: Utredning med förslag om samorganisation av riksdagsbiblioteket och den centrala statsförvaltningen i bok- och biblioteksavseende, 1923. B. A. Partibind, Se Forlagsbind. Pas, Simon de (ca. 1595—1647), dansk (tyskfødt) Kobberstikker, der nedstammer fra en udbredt, oprindelig hollandsk, Kobberstikkerfamilie. Uddannedes sammen med tre Søskende i Faderens Værksted i Køln. Omkring 1615 kom P. til England, hvor han virkede i ca. 8 Aar; efter et kort Ophold i Holland kaldtes han af Christian IV til Danmark og udnævntes til kgl. Kobberstikker; 1626 blev han Universitetets Kobberstikker. Fra P.s Haand kendes ca. 150 Kobbere, af hvilke omkring 30 er udført i Danmark; bortset fra nogle enkelte store Blade (bl.a. af Christian IV) bestaar hans danske Produktion af Miniaturestik. Hans Arbejder vidner om en ikke ringe teknisk Dygtighed, men et stort Antal af hans Stik — og ikke mindst hans danske — er tørre i Udførelsen og uden særlig Originalitet. D. Franken: L'œuvre gravé de van de Passe, 1881; J.S ty h r: Dansk Grafik, I, 1943. S. 61—69. E.D. Paskvil, lille satirisk Skrift, Smædeskrift. Benævnelsen kan føres tilbage til Navnet paa en antik Marmorfigur, som i 1501 opstilledes paa Piazza Navona i Rom. Paa denne Statue anbragte man Plakater med anonyme Epigrammer paa Vers eller Prosa, I 1544 tryktes i Basel et Skrift »Pasquillorum torni duo«, der blev forbudt straks efter Udsendelsen; Skriftet indeholder en Samling Smædevers og Epigrammer, de fleste rettede mod kirkelige Dignitarer. Ordet kom i Norden først i Brug i Sverige (Paskill), hvor det kan ses anvendt allerede i Slutningen af det 16. Aarhundrede; det forekommer i den ældste svenske Censurplakat (1665), i »tryckfrihetsförordningen« af 1792 og blev almindeligt brugt som Betegnelse for Smædeskrift i Retssager angaaende Misbrug af Trykkefriheden i det 19. Aarhundrede. R.Giovagnoli: Pasquino och Marforio. En samling disticha, epigrammer och satiriska dikter, samlade från Pasquino-statyn i Rom. Öfvers. från italienskan af H. S[andström], 1877. B. À. Pasmærke, typografisk Betegnelse for 2 vinkelret krydsede Linier, som anbringes paa Originaler, Negativer og Klichéer. Disse Pasmærker er bl.a. nødvendige ved Prøvetryk af flerfarvede Klichéer paa Reproduktionsanstalten, før disse monteres og afleveres. Passepartout, Betegnelse for en i Træsnit (eller Afstøbning i Metal af et saadant) udført Ramme, der især i Renæssancen og Ba-