200 Perhsson — Pergamentbind eget namn till 1909. Han ingick sistnämnda år i den världsberömda firman Brockhaus i Leipzig som chef för firman Brockhaus & Pehrsson. Detta företag upphörde 1917, och P. återvände till Sverige. Här grundade han och blev själv ledare för »Svenska bokhandelscentralen AB«, som huvudsakligen var avsedd att vare en importcentral för utländska böcker. Samtidigt blev P, chef för den svenska bokhandelns speditions- och distributionsföretag, → Seelig & C:0. P. avgick från sina befattningar 1919 och återvände till Tyskland, där han dog 1942., B. A. Pellechet, M a rie (1840—1900), fransk Bibliograf og Inkunabelforsker. Udgav 1883 »Notes sur les livres liturgiques des diocèses d'Autun, Châlon et Mâcon« og senere fulgte en Række Inkunabelbibliografier for enkelte franske Lokaliteter. P. var Leder af Udgivelsen af den store franske Fælleskatalog over Inkunabler »Catalogue général des incunables des bibliothêques publiques de France«, hvoraf hun i 1897 fik udgivet 1. Bind. Efter P.s Død fortsattes Arbejdet af Louis Polain, men Udgivelsen standsedes efter at 3. Bind (indtil Gregorius) var udkommet i 1909. A. M. P. Ing o1d: Notice sur la vie et les ouvrages de Marie Pellechet, 1902. Pellervo-Seura, centralorganisationen för finska lantbruks-kooperationen och tillika ett bokförlag. Grundades år 1899 och har sedan dess utgivit tidskriften »Pellervo« samt olika slags handböcker o.dyl. i kooperativa ämnen, sedermera även lantbrukslitteratur och pjäser för amatörteaterverksamheten. Avdelningen för bokförlagsverksamhet organiserades 1943 och under efterkrigstiden har P. utgivit mycken skönlitteratur i original och översättning, barnlitteratur, religiös litteratur och fackböcker huvudsakligen för lantbefolkningens behov. Ar 1948 omfattade produktionen 62 böcker., P.är delägare i boktryckeriföretaget »Yhteiskirjapaino« i Helsingfors. S.Simonen: Pellervolaisen osuustoiminnan historia (Historik över Pellervo-kooperationen), 1949. K.-E. H. Pepys, Samuel (1632—1703), engelsk Bogsamler. Admiralitets-Sekretær. — Hans Bogsamling var højst uensartet sammensat og bestod for en stor Del af »Døgnlitteratur«, men rummede dog ogsaa adskillige Arbejder fra engelsk Bogtryks Barndom, bl. a. 9 Bøger trykt af + Caxton. Hans Bibliotek er bevaret i sin Helhed og er opstillet, som han selv havde det, i Magdalen College i Cambridge. Til Tidens Boghistorie har P. givet et værdi- fuldt Bidrag i sine berømte Dagbøger, der indeholder ca.500 Optegnelser vedrørende hans bibliofile Virksomhed, Bogkøb, Bogpriser, Bogbinderpriser etc. Bibliotheca Pepysiana, 1914. E. D. Perelle, franska kopparstickare, verksamma för svensk bokillustrering i 1600-talets senare hälft. Adam Perelle (1640—95), som tillsammans med sin fader och broder i Paris utgivit flera stora planschverk, bl.a. »Recueil des monuments de Paris« (I—III) med 415 kopparstick, antogs av Erik → Dahlbergh år 1668 för att biträda med graveringen till de stora planschverk, som vid denna tid planerades för att hugfästa Sveriges stormaktsvälde. P. graverade 13 bataljscener och planer till Pufendorfs »De rebus a Carolo Gustavo Sveciae rege gestis« (Nürnberg 1696) och 32 utsikter och byggnader till → »Suecia antiqua et hodierna«. Även hans broder, Nicolas Perelle (1631—92), engagerades av Dahlbergh och graverade 17 planscher för Karl X Gustavs historia och 19 utsikter och byggnader till Suecia-verket. En anhörig till bröderna Perelle, Jean Perelle, har också graverat en av planscherna, föreställande övergången av Weichsel 1657, till »De rebus a Carolo Gustavo gestis«. E. Hultmark: Svenska kopparstickare och etsare 1500—1944, 1944. B. A. Pergament til Skrivebrug fremstilles af Faare- og Gedehuder, medens der til Bogbind sædvanligvis anvendes Svineskind. Huderne nedlægges i Kalkmælk, hvorved Haarene løsnes og Fedtstofferne omdannes til opløselige Sæber. Efter nogle Dages Forløb kan Haarene let skrabes af Huden, som derpaa udspændes i en Træramme, skrabes og slibes først med Pimpsten dernæst med Linolie og Blyhvidt. Metoden er opfundet ca. 180 f£. Kr. i Pergamon i Lilleasien, og herfra er Navnet overført. Pergament konkurrerede oprindeligt med Papyrus og senere med Papir. Papyrusfabrikationen holdt imidlertid op i det 10. Aarhundrede e. Kr., omtrent samtidig med at Papiret begyndte at trænge frem mod Europa, og det varede adskillige Aarhundreder, før Papiret gik af med Sejren, naar det gjaldt vigtige Dokumenter eller Haandskrifter, og endnu i vore Dage fremstilles Pergament til særlige Formaal, bl. a. Bogbind. N.N. Pergamentbind. → Pergament fik i det 16.— 18. Aarhundrede en udstrakt Anvendelse til Indbinding af Bøger, og som det ses af de mange endnu bevarede Pergamentbind fra