280 Rubens — Rudbeck Rubens, P e t e r P a u 1 (1577—1640), flamsk Bogkunstner. Maler. Den berømte Maler er som Bogkunstner især kendt for sit Samarbejde med Balthazar → Moretus. Talrige af de Bøger, der udgik fra Moretus’ (→ Plantins) Officin, er illustreret med Kobberstik efter R.s Malerier, men det er fornemmeligst de mange pragtfulde Titelkobbere, til hvilke R. leverede Tegninger, der har placeret ham i allerførste Række blandt Barokkens Bogkunstnere. Der kendes omkring 50 Titelblade, som er udført efter R.s Forlæg, de fleste stukket af Cornelius Galle, d.æ., og blandt hvilke især maa fremhæves de prægtige Blade til Franciscus Haraeus’ »Annales« (1623) og Justus Lipsius’ »Opera« (1637). R. havde selv oprettet en Skole, der fostrede en Række glimrende Kobberstikkere; ogsaa Træsnittet interesserede han sig for og genvakte Interessen for denne Kunstform. I adskillige Tilfælde leverede R. kun Skitser til Bladene, og disse er da betegnet: Rubens invenit, efterfulgt af Tegnerens Navn med Tilføjelsen: delineavit og Kobberstikkerens (sculpsit). M.Fun ck: Le livre belge à gravures, 1925, S. 231—55; A.Frauendorfer: Rubens als Buchillustrator (Philobiblon, XII, 1940); H.F.Bouchery & F.v.d. Wijngaert: Rubens en het Plantijnsche huis, 1941; K.Schottenloher: Das alte Buch, 3. Aufl., 1956, S. 266—71. E, D Rubrik. I Middelalderhaandskrifter og senere ogsaa i de tidligst trykte Bøger delte man sædvanligvis enkelte Afsnit af Teksten med Overskrifter eller Prydbogstaver, → Initialer, og disse var ofte udført med rød Farve, der paa Latin hedder rubrum, deraf rubrica, hvilket Ord saa senere gik over til at betegne selve Overskriften og i videre Betydning ogsaa det enkelte Afsnit. I den nyere Tids Typografi deles Betegnelsen Rubrik op i Hovedrubrikker og Underrubrikker, og der findes bestemte Regler for Rubrikkens Opsætning med varierende Skriftstørrelser. Foruden de almindelige Rubrikker, som staar over den løbende Tekst, bruges Benævnelsen Siderubrikker for Rubrikker, der er rykket ud i Margenen. H.T. Rubrikator (eller Miniator) kaldtes i Middelalderen den Person, der tegnede og malede (oftest i røde eller blaa Farver) de → Rubrikker, Overskrifter eller + Initialer, der indledte de enkelte Afsnit i Haandskrifter og i de tidligst trykte Bøger. I de ældste Bøger tryktes ofte paa den Plads, der blev holdt aaben for Initialet, et lille Bogstav (almindeligvis i Minuskelskrift) kaldet → Indikator, for dermed at give Rubrikatoren eller Illuminatoren Anvisning paa, hvilket Bogstav, der skulde indtegnes paa den reserverede Plads. E,D. Rubrikskrift, i Typografien Betegnelse paa en Skrift, som er særlig valgt som velegnet til Rubriksats. Begrebet Rubrikskrift er særlig benyttet i Avissats, hvor disse som Regel skal være smalle og kraftige, for at Overskriften kan blive dels saa stor som muligt og dels saa tydelig som mulig. H. T. Rudbeck, Olaus (1630—1702), svensk lärd polyhistor, son till biskop Johannes + Rudbeckius. Ehuru R.var på många områden banbrytande och framstående, bl.a, som anatom och botanist, har hans namn uteslutande gått till eftervärlden på grund av hans monumentala Atland eller Manheim, vanligen kallad »Atlantica«, en bisarr men snillrik blandning av fantasi och verklighet, som får betraktas som den götiska historieromantikens kulmen. Till tryckningen fick R, anslag av Uppsala universitets kansler Magnus Gabriel de la Gardie och denna kunde börja 1677. Första bandet, vilket liksom andra och planschbandet trycktes av akademiboktryckaren Henrik + Curio, som var gift med en kusin till R. och vars tilltrasslade affärer gav R. mycket att skaffa, var färdigt 1679, planschbandet s. å., andra bandet 1689, tredje bandet 1698, av fjärde bandet var vid Uppsala stads brand 1702 färdigtryckta sidorna 2—120; en fotolitografisk upplaga av dessa i få ex. bevarade sidor utgavs 1863 i 100 ex, R:s svenska originaltext tolkades av olika översättare till latin och är satt i spalt jämsides med den senare. Den svenska originaltexten utgavs på nytt, med efterskrifter, av A.Nelson (Lychnosbibliotek, 2:1—5, 1937—50). Om de olika upplagorna, varianterna och antalet bevarade exemplar se J. Rudbeck: Bibliotheca Rudbeckiana, 1918. I.C ol1ijn: Sveriges bibliografi. 1600-talet, II, 1946. B. O. Rudbeck, Reinhold Gustaf Johann es (1867—1935), friherre, svensk bokbandsforskare, ämbetsman. Vid sidan av en förtjänstfull ämbetsmannagärning i Generalpoststyrelsen (postmuseets moderna gestaltning är hans skapelse) utgav R. en lång rad skrifter dels av juridiskt och postalt innehåll, dels av bibliofil natur, Störst var R:s insats inom bokbandsforskningen. Efter C. Eichhorns första översikt över äldre svensk bokbandshistoria (1888) har R. lagt grunden till vår kunskap härom i det med 159 figg. illu-