Schauman — Schefferus 303 1808. Efter återkomsten från fångenskapen tjänstgjorde han en tid som regementsskrivare, blev sedan kamrer i senatens militieexpedition och förlänades kammarråds titel. S. var ivrig samlare av litteratur, mynt och medaljer. Hans bibliotek var en av de största privata boksamlingarna i dåtida Finland. Biblioteket skänktes 1921 tillsammans med hans sons, August → Schaumans samling till Abo akademis bibliotek, där det förvaras som egen enhet. Den Schaumanska samlingen omfatttar ung. 8,000 volymer av företrädesvis äldre svensk historisk, biografisk, topografisk, juridisk och ekonomisk litteratur. H.S. Schauman, Georg Carl Augus t (1870 —1930), finländsk biblioteksman, historiker och politiker. Fil. dr. 1911. E. o. amanuens vid Helsingfors Universitetsbibliotek 1889—93, amanuens 1893—1914, bibliotekarie (överbibliotekarie fr. 1918) 1914—30. Omorganiserade helt Helsingfors Universitetsbiblioteks förvaltning, fick till stånd en betydlig ökning av antalet tjänstemän och tog initiativet till utgivandet av Finlands vetenskapliga biblioteks accessionskatalog. Bibliotekarie vid Vetenskapliga Samfundens Bibliotek 1905—14. »Finlands Vetenskapliga Bibliotekssamfund«s första ordförande 1929—30. Deltog i ståndslantdagarna 1897—1906 och riksdagarna 1919 —30. Hans viktigaste publikationer äro: »Bibliografiska undersökningar om Anders Chydenius« (1908), »Studier i frihetstidens nationalekonomiska litteratur« (1910), »Om förvaltningen af offentliga forskarbibliotek« (1913) och »P. Kalm. Resa till Norra Amerika«, Anyo utg. I—II + suppl. (1904—1929). H.E. Pipping: Georg Schauman. (Historisk Tidskrift för Finland 1930). L. O. Th. Tudeer: Georg Schaumann. (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, XVIII, 1931). J.V. Schedels »Weltchronik«, (Liber chronicarum), et af Humanisten og Historieskriveren Hartmann Schedel (1440—1514) i Nürnberg udgivet historisk og topografisk Værk, der med sine 1809 Træsnit er en af det 15, Aarhundredes berømteste og rigest illustrerede Bøger. Det blev i 1493 først i en latinsk, derpaa i en tysk Udgave trykt af Nürnberger Bogtrykkeren Anton → Koberger, og Træsnittene (der i adskillige af de endnu eksisterende Eksemplarer af Værket er farvelagt efter Trykningen) er leveret af Albrecht Dürers Lærer Michael Wohlgemuth og hans Stedsøn Wilhelm Pleydenwurff, Schedels »Weltchronik« der fik en for sin Tid betydelig Udbredelse blev genoptrykt i adskillige Udgaver i Slutningen af det 15. og Begyndelsen af det 16. Aarhundrede. Af de to Originaludgaver fra 1493 findes endnu et forholdsvis betydeligt Antal bevaret i offentlige og private Samlinger i Europa og Amerika. M. Haitz: Hartmann Schedels Weltchronik, 1899. E. D. Scheffer, Carl Gunnar Ulrik (född 1909), svensk exlibrisforskare; förste arkivarie och statsheraldiker, kammarherre. Var sekreterare i »Svenska exlibrisföreningen« 1936 —1947, kvarstod sedan i styrelsen som dess vice ordförande till år 1954 samt var 1937—46 redaktör för föreningens årsbok. Har från trycket utgivit »Stora Amaranterordens historia« (1942) och har publicerat uppsatser och anmälningar i heraldiska och sfragistiska frågor samt om exlibris, bland vilka märkes »Det äldsta svenska bokägaremärket« i »Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen« 1946. Han är även medarbetare i »Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid«. A. B. Schefferus, Johannes (1621—79), tysksvensk lärd, bibliograf. S., som var född i Strassburg (därav Argentoratensis) kallades till Sverige att efterträda sin släkting J. Freinshemius som skytteansk professor i Uppsala och blev 1677, med bibehållande av denna befattning, även universitetsbibliotekarie. De förhoppningar, som man med skäl kunnat göra sig om S:s energiska ingripande till bibliotekets fromma, bl. a. en lösning av dess lokalfråga, blevo aldrig infriade: endast ett och ett halvt år efter utnämningen till bibliotekarie bortrycktes han av döden. Däremot medhann S. ett vetenskapligt författarskap, som i omfattning och gedigenhet knappast hade någon motsvarighet i samtiden och vars värde ännu ej till fullo blivit uppskattat. Utom flera editioner av grekiska, latinska och fornnordiska skrifter (däribland Konungastyrelsen, 1669) utgav han en antikvarisk-topografisk beskrivning »Upsalia« (1666), i vilken slutsatsen, att det gamla hednatemplet legat i det nuvarande Uppsala, visserligen var oriktig, men som metodiskt och faktiskt betydde ett verkligt framsteg inom den antikvariska forskningen; den litterära fejd, vari han härmed invecklades med O. Rudbeck och O. Verelius, har oförmånligt påverkat både samtidens och eftervärldens omdöme om S. En märklig insats gjorde S. också genom sin Lapplandsbeskrivning — »Lapponia« (1673) —, byggd på originalrelationer av lapplandspräster och näs-