346 Slægtebøger — Smalandius samt »Svenska släkter« under red. av H, Silfverhammar (1948 ff.). Av lokalt begränsade släktböcker förtjänar att nämnas: O. Ahlström: »Norrländska släkter« (2 bd, 1890— 92), A.V. Kinberg: »Gotländska slägter« (2 bd, 1889—97) samt E.Nyberg: »Gotländsk släktbok« (ny rev. uppl. 1938). Av den oräkneliga mängden svenska släktmonografier kan endast ett begränsat urval ifrågakomma, i första rummet några monografier för medeltidssläkter: B. Hildebrand: »Esbjörn Blåpanna och hans arvingar« (Personhistorisk tidskrift 1934, tr. 1935, med utförliga person- och ortreg.), P.Sjögren: »Släkten Trolles historia intill år 1505« (1944), H.V. Gillingstam: »Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden« (1952—53). Såsom exempel på andra viktiga och utförliga släktmonografier från senaste århundradet kan nämnas, i kronologisk ordning efter utgivningsåret: »Några anteckningar om adliga ätten Silfverstolpe« (1884), C. Trolle-Bonde: »Anteckningar om Bondesläkten« (bd 1—7, 9, 1895— 1912), Nina Hammerskjöld: »xÄtten Hammarskjöld« (1915), J. A. Almquist: »Kontraktsprosten Abraham Almgquists fäderne- och möderne-härstamning« (1916), O. & G. Palme: »Släkten Palme intill år 1815« (2 bd, 1917), A. Noreen: »Släkten Noreen från Värmland« (1917), B. Cavallin: »Släkten Cavallin från Håldala« (1919), S. Grauers & H. Wachtmeister: »Ätten Wachtmeister genom seklerna« (4 bd, 1932—56) och M. Hammar: »Släkten Dahlerus« (1944). Upplysningar om svensk släktlitteratur finns att hämta i J. A. Almquist: »Svensk genealogisk litteratur« (1905) med fortsättning (mera summarisk) för åren 1905—22 i J. Wretman: »Släktvetenskapen« (1924). Det bör emellertid här uttryckligen betonas, att ett av de mest trängande bibliografiska önskemål i Sverige är en komplettering och fortsättning av dessa översikter över svensk släktlitteratur, numera rikt flödande inte minst i den omfattande hembygdslitteraturen, årsböcker, sockenbeskrivningar, jubileumsskrifter o. dyl. Anmärkas bör också, att åtskilliga matriklar innehåller många mer eller mindre utförliga släktbeskrivningar, såsom t.ex. Lunds universitets nationsmatriklar av C. Sjöström och A. Setterdahl (stenc. reg., upprättat av Göteborgs landsarkiv 1938—41), med i dessa hänvisningar till ställe, var dylika släktöversikter förekomma. Tills vidare får man för de sista årtiondena hjälpa sig fram med register i »Per- sonhistorisk tidskrift« och »Svensk historisk bibliografi«, S. A gren: Svensk biografisk uppslagslitteratur, 1929; B. Hildebrand: Svensk släktforskning under 1900-talet (i Ætt og by. Festskrift til S. H. Finne-Grønn, 1944). B. O. Smaatryk, almindelig Fællesbetegnelse for Pjecer, Brochurer, Etbladstryk og andre Smaaskrifter, som sædvanligvis i biblioteksmæssig Henseende ikke behandles som Bøger, men derimod underkastes en summarisk Registrering efter arkivalske Principper. Grænsen mellem Bøger og Smaatryk er meget svævende og forskellig i de forskellige Biblioteker. Større Biblioteker anlægger særlige Smaatryksamlinger og ordner Stoffet heri efter særlige Regler. I ældre Tid var det almindeligt at sammenbinde Smaatryk i særlige + Samlingsbind, men denne Metode er nu i det store og Hele forladt, og i Stedet anvendes andre Opbevaringsformer. P. B. Smalandius, Nicolaus Johannis (Nils Jönsson S., £. omkr. 1530, d. 1602 eller 1603), hertig Karls sekreterare, boksamlare, stamfader för ätten Jacobsköld och själv troligen tillhörande den småländska frälsesläkten Orm; medlemmar av båda släkterna använde i sitt sigill en orm (jfr Walde sid. 189 not 2 och B. Olsson, Småländska studenter i Rostock under nordiska sjuårskriget, i Hyltén Cavallius-föreningens årsbok 1939, sid. 220) och förnamnen Johannes, Nils och Per är vanliga inom båda släkterna. I katalogen över det Cederhielmska familjebiblioteket på Bjärka-Säby (1878—82) uppges det, sannolikt på grund av en förväxling med en broder till $S., att S. skulle ha varit kaplan hos Göran Eriksson Gyllenhielm, Av Waldes forskningar har emellertid övertygande framgått, att S.är identisk med den kanslist Nils Jönsson, som dyker upp i Gustav I:s kansli 1558, därefter förekommer som hertig Magnus sekreterare och slutligen i samma tjänst hos hertig Karl, Av denne användes S. i flera utländska beskickningar och han har härunder tydligen haft tillfälle att tillfredsställa sina egna bibliofila intressen. Efter S:s frånfälle ärvdes biblioteket av sönerna Jöns och Peder Nilsson Jacobsköld, även de intresserade boksamlare, den senare känd bl. a. som ägare till flera berömda laghandskrifter. Efter brodern Peder Nilssons död har väl brođern Jöns Nilsson ärvt såväl dennes som faderns bibliotek. Slutligen har det övergått till Jöns Nilssons söner Nils och Johan, de sista manliga medlemmarna av