Slægtebøger 345 har häften 1—5 utkommit 1941—1958, med E. Lindh, A. Brenner och I. Lundén Cronström som redaktörer. Svenskspråkiga släktböcker i mindre format har utgivits i Finland under namn »släktkalender«: F. Landgrén: »Finländsk släktkalender«, I, 1920 och P. E. Gadd: »Släktkalender«, 1949, och »Släktkalender, II, 1956. K.E. H. Norge. I den trykte litteratur er norske slekter forholdsvis tidlig omhandlet, bl. a. i Christopher Giessings »Danske, Norske og Islandske Jubel-Lærere« (I—III, 1779—86), men den første norske slektsmonografi, general P.H. Birch’s »Udkast til et Slægtregister over den Stenersenske Familie fra Guldbrandsdalen«, kom først i 1828. I 1857 kom den neste: »Familien Heyerdahl« av G.S.Faye. Det fulgte så en rekke arbeider av bl.a. Wilhelmine Brandt (hennes hovedverk »Sl, Benkestok« kom først i 1904), Wilhelm Lassens »Norske Stamtavler«, I, (1866—68) og av Charles Delgobe (bl.a. »Familien Holberg«, 1884) m.fl. Interessen for slektsforskning vokste stadig, bl.a. ble det felles dansk-norske samfund stiftet i 1879 og utgivelsen av samfundets »Personalhistorisk Tidsskrift« startet i 1880. Av det store antall forfattere hvorav flere har utgitt en rekke stamtavler kan her bare nevnes noen få med enkelte av deres verker: Alf Collett (»Familien Collett«, 1872, 1883, 1915), Emilie Bernhoft (»Slekten Bernhoft«, 1885), Hartvig Munthe (»Familien Munthe«, 1883—88), Axel Kielland (»Familien Kielland«, 1897), H. Krog Steffens (»Slekten Aall«, 1908, og »Norske Slægter«, I—II, 1912—15), H. J. Huitfeldt-Kaas (»Slekten Huitfeldt«, 1908), E. A. Thomle (»Familien Hofgaard«, 1911, og »Familien Thomle«, 1913), S. H. Finne-Grønn (Michelet, 1919, Sundt, 1916, Eyde, 1923, og Sverdrup, 1923), C. M. Munthe (Aabel, 1921, Kilde-register 1905 og 1923 samt »Vore fælles ahner« 1941. For enkelte byer eller deler av vort land finnes også en rekke slektssamlinger bl. a.: Finne-Grønn: »Risørslegter« (1894—1901), J. Landgraff: »Grimstadslægter« (I—II, 1892— 1901), Lars Kindem: »Vossaætter« (I—IV, 1928—31), A. Lagesen: »Ringerikske slekter« (I—III, 1927—35), Martha Østensvig: »Gamle slekter i Marker« (I—II, 1935—38), likesom enkelte lokale ættesogelag utgir egne publikasjoner (Rogaland, Hedmark, Romerike). En vesentlig del av det slektshistoriske stoff finnes selvsagt i de personalhistoriske tidsskrifter. Det eldste er Bernt Moes »Tidsskrift for den norske Personalhistorie« (1840—50), det felles dansk-norske »Personalhistorisk Tidsskrift« (1880—), S.H. Finne-Grønns og E. A. Thomles »Norsk tidsskrift for genealogi, personalhistorie, biografi og literærhistorie« (B. I—III, 1906—26) og »Norsk slektshistorisk tidsskrift« (1927—) utg. av »Norsk slektshistorisk forening« som bl. a. også har utg. »Norsk slektskalender« (I—II, 1949—51). Av bibliografier over slektsbøker finnes: P. Botten-Hansen i La Norvège Littéraire, 1868, L. Daae »Norges genealogiske literatur efter 1814«, (Personalhistorisk Tidsskrift, III, 1882), C. M. Munthe: Oversigt over, hvad der findes af Bidrag til norske Slægters Historie (Personalhistorisk Tidsskrift, 5. Rk. II, 1906) og »Kilderegister til norsk slegtshistorie (1923), Gustav E. Raabe »Norske stamtavler«, 1941 og Cato Krag-Rønne »ÆAÆsttegranskning« (1943). Bibliotekar Chr. U. Nitter, Oslo, har forøvrigt under arbeide en større slektshistorisk bibliografi. H. Sollied: Norsk slektsforskning i senere tid (i Ætt og by. Festskrift til S. H. Finne-Grønn, 1944). H. A. Sverige. Om man hit räknar släktkalendrar, samlingsverk, upptagande flera släkter, och släktmonografier, torde följande urval ur den svenska genealogiska litteraturen ge en föreställning om de viktigaste tryckta källorna. Bland kalendrarna märkas »Sveriges ridderskaps och adels kalender«, som började utkomma 1854, till en början oregelbundet, 1872 —98 vartannat år och från 1898 varje år; 1898 —1906 utgavs också »Svensk adelskalender«. Över Sveriges ointroducerade adel har kalendrar utgivits 1886 och 1899 samt 1916, 1919, 1922, 1925 och senare, samtliga, liksom adelskalendern, merendels upptagande endast levande personer med inledande översikt av släkternas äldre generationer. En borgerlig motsvarighet utgöres av »Svensk slägtkalender« (4 bd, 1884—87), »Svenska ättartal« (10 bd, 1889—1908), båda av V. Örnberg, och med gemensamt register 1939, samt »Svenska släktkalendern«, årg. 1 (1912)—13 (1943), utg. av G. Elgenstierna och 14 (1950) av Ulla Elgenstierna. Av samlingsverk bör här nämnas G. Elgenstierna: »Den introducerade svenska adelns ättartavlor« (9 bd, 1925—36) och av borgerliga släktböcker: G. Anrep: »Svenska slägtboken« (3 bd, 1871—82), K. A. K:son Leijonhufvud, »Ny svensk släktbok« (1901—06), V. Ljungfors: »Svenska släkter« (4 h., 1908— 15), »Genealogiska samfundets släktböcker« (1, 1937 ff., varje del behandlande en familj)