Smudstitel — Snoilsky 349 Oprindelig var Smudstitlen et helt blankt Blad, senere blev det almindeligt at trykke Bogens Titel derpaa. E. D. Snack, Johan (1756—1787), svensk tecknare och kopparstickare. Tidigt föräldralös intogs S. på Barnhuset i Stockholm och fick sin första konstnärliga utbildning i dess ritskola. Han var därefter i tio år elev av hovgravören Per Floding i dennes år 1766 inrättade, statsunderstödda gravyrskola, Någon högre grad av mästerskap nådde han emellertid aldrig. S. produktion består huvudsakligen av graverade eller tecknade stockholmsutsikter, porträttstick (bl.a. av C. E. Reuterholm och Carl von Linné) samt några bokillustrationer, bl. a. för Johan Gabriel Oxenstiernas »Dagens stunder«. S, har även graverat exlibris för riksheraldikern Anders Schönberg och presidenten friherre Gustaf Adolf Reuterholm; den senares är ett av de mest magnifika bokägarmärken, som utförts för någon svensk beställare. S. är representerad i Nationalmuseum och i Uppsala universitetsbibliotek. A. Sjögren: Två påtänkta, men aldrig fullbordade gravyrverk över Stockholm (Samfundet S:t Eriks årsbok, 1932); A. S tå 1h a n e: Snacks stockholmsbilder och Svecia Antiqua (Samfundet S:t Eriks årsbok, 1936). A.B. Sneglemarmor, marmoreret Papir, der bruges til → Forsats eller til Overtrækning af Bindsiderne. Sneglemarmor er farvet ved indirekte Stænkning, og Farven danner et spiralformet Mønster. E. D. Snell, Johan (omkr. 1500), dansk Bogtrykker. De første Bogtrykkere, der arbejdede i Danmark, var Tyskere som saa mange af deres Efterfølgere. Det gælder ogsaa S., der vistnok er født i Einbeck, Hannover, og uddannet i Kunsten hos Michaëlisbrødrene i Rostock. 1480 nedsatte han sig i Lübeck, og 1482 kaldte Biskop Karl Rønnow ham til Odense for at betro ham Trykningen af Breviarium Ottoniense (defekt Eksemplar i det kgl., Bibliotek i København). Under Opholdet her trykte han for egen Regning den latinske Beretning om Tyrkernes Belejring af Rhodos (2 Ekspl. kendes). Han vendte tilbage til Lübeck, men kaldtes 1483 til Sverige, hvor han med Trykningen af → »Diagolus creaturam optime moralizatus« ligeledes indførte Bogtrykkerkunsten; derefter virkede han i en Aarrække i Lübeck. Hans Materiel var beskedent, Initialerne er tilføjet i Haanden, og teknisk karakteriseres hans Arbejder som ret ringe. H. O. Lange: Johan Snell, Danmarks første Bogtrykker (Historisk Tidsskrift, 6. Rk., III, 1892); Samm e: Johan Snell (i: Analecta Bibliographica, 1906); B. Claussen: Johann Snell und Rostock (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, I, 1914); Samme : Kleine Nachlese zu Johann Snells Leben und Schaffen (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, XIX, 1932). A. Fa. Snit, de tre Sider af Bogblokken, der ikke er sammenhæftede, og som ved Indbindingen oftest er Genstand for → Beskæring, eventuelt efterfulgt af → Snitdekoration. E: D. Snitdekoration. En Bogs → Snit kan bearbejdes paa forskellig Maade, almindeligst, og især paa haandindbundne Bøger, er → Marmorering, → sprængt Snit og → Guldsnit, ligesom man i ældre Tid anvendte → ciceleret Snit. I Middelalderen og helt op i det 17. Aarhundrede blev Bogens Titel ofte skrevet paa Forsnittet. Ofte behandles kun Bogens Oversnit, medens Bladenes For- og Underkanter enten ikke beskæres eller kun gives en let Studsning. Ved Bemaling af Snittet kan opnaas en særlig dekorativ Virkning, og fra Midten af det 17. til langt op i det 19, Aarhundrede træffer man Eksempler paa det saakaldte Snitmaleri, d. v.s. en Fremgangsmaade, hvorved Snittet under Guldpaalægningen forsynes med malede Ornamenter, Portrætter, Landskabsbilleder m. v., der med stor Omhu er anbragt paa det alleryderste af Bogens Blade og paa en saadan Maade, at Maleriet kun kan ses, naar hele Bogblokken bøjes paa en særlig Maade, saa Bladene ligger »vifteformet«. C. Davenport: The Decoration of Book-Edges (Bibliographica, II, 1896); C. J. Weber: A Thousand and One Fore-Edge Paintings, 1949 (med Bibliografi); H. P. Rohde: Hvad Guld kan gemme (Bogvennen, Ny Rk., VI, 1951). E. D. Snoilsky, C a r 1 (1841—1903), svensk skald, biblioteksman och bibliofil. S. invaldes i Svenska akademien 1876 och efterträdde 1890 Gustaf Edvard → Klemming som överbibliotekarie och chef för Kungliga biblioteket. S. var född samlare och började redan under skolåren samla sigill och mynt. Hans värdefulla kollektion av svenska mynt och medaljer såldes 1878—79 och innbragte 40,000 kr. Som boksamlare kom S, redan tidig i intim kontakt med Klemming och en varm vänskap uppstod mellan de båda. Den 1919 utgivna brevväxlingen mellan Klemming och S.är en mycket viktig källa för kunskapen om S:s bibliotek, dess tillväxt och utseende. Hans samlingar berikades i hög grad genom flitiga byten med Kung-