350 Snoilsky — Snorre liga biblioteket, varvid han genom Klemmings förmedling erhöll dupletter ur dess samlingar av svensk litteratur, S. inriktade sig framför allt på att samla ett svenskt bibliotek, och hans intresse gällde därvid främst den äldre svenska litteraturen. Enligt ett brev från honom till C. M. Carlander, skrivet i februari 1901 och citerat i andra uppl. av Carlanders stora verk, omfattade hans samling c:a 4.000 band. Det har med rätta sagts, att S. hade ett »mera utpräglat sinne för proveniensens värde än dåtidens samlare och bokvänner i allmänhet, Klemming inte ens undantagen«. Hans estetiska läggning kom honom att ställa höga krav på böckernas kondition, och hans strävan efter att skaffa helt kompletta exemplar även av högst sällsynta arbeten kunde ibland närma sig pedanteriet. Själv karakteriserar han sitt bibliotek på följande sätt: »Alla kunskapsgrenar äro deri representerade, för att gifva en såvidt möjligt fullständig bild af gammal svensk kultur, karakteriserad genom bokpressens samtidiga alster. Näst efter de stora biblioteken å Eriksberg och Koberg är denna samling af gammalt svenskt tryck den förnämsta som nu finnes i enskild ego — icke genom böckernas antal, men med afseende på deras sällsynthet, värde och vackra conservation.« j År 1902 upprättade S. en katalog över sina böcker, en diger oktavvolym på över femhundra sidor, De svenska 1500-talstrycken är ej flera än 54, men i gengäld finns bland dem några ytterst rara böcker. De svenska 1600-talstrycken uppgår till 450, och dessutom rymmer 1600-talssamlingen en mängd utländska tryck om Sverige och svenska förhållanden. Efter S:s död 1903 tog legationssekreteraren Harald Bildt initiativet till att hans bibliotek skulle doneras till Göteborgs stadsbibliotek, mecenater anskaffades, och i slutet av 1903 erhöll biblioteket gåvobrev på samlingen. S:s egen katalog över hans bibliotek blev emellertid aldrig tryckt trots hans eget önskemål därom och flera försök att tillmötesgå detta. S. visade ett mycket livligt interesse för C. M. Carlanders stora arbete »Svenska bibliotek och ex-libris«. Han läste ett korrektur till dess andra upplaga och kunde därvid göra en mångfald rättelse och tillägg. Som bibliotekschef kom tydligen hans speciella intresse för den svenska litteraturen att influera på hans omsorger om Kungliga biblioteket. Hans efterträdare E. W. Dahlgren kunde i sin ämbetsberättelse 1903 konstatera, att $S. särskilt ägnat sin uppmärksamhet åt »samlan- det af äldre svenskt tryck, och tack vare hans bemödanden, fullföljda i samma riktning som med sådan framgång bedrifvits af hans företrädare, öfverbibliotekarien Klemming, har bibliotekets äldre svenska afdelning i väsentlig mån riktats och fullständigats«. C. M. Carlander: Svenska bibliotek och ex-libris, 2 uppl., IV, 1904, s. 294—298; J. Viktor Johansson: Snoilsky som bibliofil (i: Bokvandringar, 1945, s. 255—324). N. P. Snorre, vanlig betegnelse for Norges Kongesagaer eller Heimskringla (etter bokens begynnelsesord Kringla Heimsins, Verdens krets), skrevet av islendingen Snorre Sturlason (1178—1241). Den første trykte utgave av Kongesagaene, bortsett fra et utdrag som ble gitt ut i København 1594, var Peder Claussøn Friis’ oversettelse, trykket i København 1633 i et usedvanlig vakkert typografisk utstyr, I løpet av 1800-årene kom det en rekke utdrag eller komplette utgaver av Snorre på mange språk. I Norge utga Eidsvollsmannen Jacob Aall en ny oversettelse ledsaget av realistiske landskabsprospekter i kobberstikk av J. Flintoe. I 1859 kom en uillustrert utgave ved professor P. A. Munch. I 1872 utkom et fragment, »Harald Haarfagres Saga« som tilleggshefte til et barneblad, oversatt av M, Arnesen og forsynt med tresnitt etter dilettantiske, men realistisk oppfattede tegninger av W. Bergstrøm, verksmester ved Trondheims domkirke, — I 1894 kom en svensk utgave med dyktige, men konvensjonelt romantiske illustrasjoner av Jenny Nyström. I 1896 påbegyndtes i Danmark en utgave i oversettelse ved Fr, Winkel Horn. Det var meningen at den skulle ha 300 illustrasjoner av Louis Moe, ti kunstbilag i cromotypigravyrer og ett i facsimiletrykk. Denne utgaven kom bare i ett hefte, idet den danske forlegger ble løst ut av den norske forlegger J. M. Stenersen som i mellomtiden hadde satt igang et stort arbeide for å få laget en illustrert norsk utgave av Snorre. Denne utgaven kom ut 1896—1899 som praktutgave i kvartformat med to farver og samtidig som folkeutgave i samme format. Folkeutgaven var utstyrt på samme måte som praktutgaven, men hadde ikke siderammer for hver enkelt saga. Også senere er det kommet flere utgaver av Snorre, oftest med de samme illustrasjoner som i utgaven fra 1899. Den regnes da også som et hovedverk i norsk bokkunst. Oversetter og vitenskapelig konsulent for verket var professor Gustav Storm. Den kunstneriske leder var Erik Werenskiold som