356 Sparrman — Specialbiblioteker rymmer flera sällsyntheter, t. ex. ett av de tre nu kända exemplaren av »Swenske songer eller wisor« från 1536. En mindre del av S:s donation torde ha gått förlorad vid Stockholms slotts brand 1697. Om böckernas vidare öden råder någon oklarhet, och i varje fall är den samling, som nu finnes i Kungliga biblioteket, ej obetydligt decimerad. C. O. Sommar: En stor svensk boksamlare (Bokvännen, 1951). N.P. Sparwenfeld (el. Sparwenfeldt), Johan Gabriel (1655—1727), svensk polyhistor och boksamlare, överceremonimästare vid hovet 1701. S. gjorde 1677—82 en lång resa genom ett flertal europeiska länder, varvid han besökte bibliotek och arkiv och gjorde inköp av flera viktiga handskrifter. 1684—87 vistades han i Ryssland, och under denna tid utarbetade han sitt »Lexicon Slavonicum«, en stor rysk-latinsk ordbok, som föreligger i manuskript. 1688 gav han sig ut på en ny resa för att studera svenska minnesmärken från forntiden och inköpa ytterligare handskrifter; från denna resa hemförde han bl.a. den berömda »Codex aureus«, en pergamentshandskrift från 700-talet, innehållande evangelierna i latinsk översättning och med företal av Hieronymus. Handskriften förvaras nu i Kungliga biblioteket. Sina samlingar av sällsynta böcker och handskrifter donerade han 1705 till Uppsala universitetsbibliotek, Kungliga biblioteket, Antikvitetsarkivet och Lunds universitetsbibliotek. Tryckta kataloger över samlingarna utgavs 1706. Hans brevväxling med flera av samtidens berömda utländska lärde finns i Linköpings stifts- och landsbibliotek. C. V. Jacobowsky: J. G. Sparwenfeld. Bidrag till en biografi, 1932. N. P. Spatiering, i Typografi Betegnelse for Udvidelse af Mellemrummene mellem Bogstaverne. Spatiering kan foretages dels af æstetiske Grunde, dels for at virke fremhævende for Personnavne eller lignende, Spatiering som Fremhævning anses i vore Dage som umoderne, idet den ofte gør Skriftbilledet uroligt. Spatiering af æstetiske Grunde i f£. Eks. Titelsats er derimod ofte paakrævet. H. T. Specialbiblioteker, Biblioteker, som udelukkende dyrker et specielt Omraade af Litteraturen og indskrænker deres Boganskaffelser til dette Omraade. Alle Fagbiblioteker, d. e. Biblioteker, som kun repræsenterer et enkelt eller nogle faa nærbeslægtede Fag, kan saale- des betegnes som Specialbiblioteker. De fleste Specialbiblioteker er ikke selvstændige, men knyttet til en Institution, der virker inden for et begrænset Fagomraade, f. Eks, højere Læreanstalter, Forskningsinstitutter eller Laboratorier, Hospitaler, Museer, administrative Organer o.s. v. I nogle Tilfælde er Specialbibliotekerne dog, selv om de oprindelig er vokset op ved en Institution, efterhaanden blevet saa store, at Tilknytningen nærmest er formel, og medens de oprindelig kun betjente en snævrere Kreds, f. Eks. en Læreanstalts Lærere og studerende, er en Del af dem nu ogsaa tilgængelige for andre og maa betegnes som offentlige. Det mest kendte Eksempel paa, at et Specialbibliotek kan udvikle sig til et offentligt Bibliotek af stort Omfang og med en Boganskaffelse, der gaar langt ud over det oprindelige Speciale, er → Library of Congress i Washington, der fra at være et Haandbibliotek for Kongressens Medlemmer er blevet et offentligt Verdensbibliotek af universel Karakter. Til Specialbiblioteker maa endvidere henregnes de kirkelige (+ Stiftsbiblioteker) og Biblioteker, der drives af Foreninger med et bestemt afgrænset Interesseomraade, Disse Biblioteker er private og i Reglen kun tilgængelige for Foreningens Medlemmer, Ogsaa de til Industri- og Handelsforetagender knyttede Specialbiblioteker (→ Erhvervs- eller Firmabiblioteker, svensk: företagsbibliotek) er af privat Karakter, beregnet for Firmaets Personale. Mange af dem — og det gælder ogsaa en Del Foreningsbiblioteker — stiller dog Bøger og Tidsskrifter, som de er ene om at eje, til Raadighed for andre, naar Benyttelsen sker gennem et offentligt Bibliotek. Medens de større Specialbiblioteker ofte har et biblioteksuddannet Personale, betjenes de mindre i Reglen af en Person, som er ansat ved den Institution, der ejer Biblioteket, og som tillige tjenstgør ved denne. Betegnelsen Specialbibliotek bruges undertiden ogsaa om + Blindebiblioteker, men disse maa snarere henregnes til Folkebibliotekernes Kategori. Specialbiblioteker findes i alle Kulturlande. Særlig talrige er de i de vesteuropæiske Lande, især Tyskland og England, samt i U.S.A. I England har de et virksomt Centrum i → Association of Special Libraries and Information Bureau (ASLIB) og i U.S.A. Special Libraries Association. S.D, Danmark. Her gaar Specialbibliotekerne ligesom i det øvrige Europa tilbage til det 18. Aarhundrede. Det ældste er Universitetets botaniske Centralbibliotek, hvis Historie kan føres