388 Sundström — Sunnerdahl biblioteket s. å., förste bibliotekarie 1938—50. Bibliotekarie i ecklesiastikdepartementet 1914 —41, musikanmälare i »Stockholms Dagblad« 1921—23, i »Stockholms-tidningen« 1940—54. S. har utgivit ett flertal skrifter i bibliografiska och musikhistoriska ämnen, t. ex. »Svenska bibliotek« (1924), »Om Kungliga bibliotekets äldre kataloger« (1929) och »Till Par Bricole-körens historia 1829—1929« (1929), samt var huvudredaktör för »Svensk tidskrift för musikforskning« 1935—42. S. blev ledamot av Musikaliska akademin 1941, N. P. Sundström, H a r r i e t (1872—1961), svensk grafiker, målarinna och skulptris. Studerade vid Künstlerinnenverein i München 1891— 1894, vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm 1895, där hon var elev av Anders Zorn, samt vid Académie Colarossi och för Bourdelle i Paris 1904—1914., S. är en av pionjärerna för det svenska originalträsnittet och är själv en av våra förnämsta representanter för denna konstart. Hennes motiv äro ofta valda ur djurriket. Hon har bakom sig en omfattande produktion av exlibris med stor variation i ämnesval och kräsen teknik i utförande. Hennes intresse för bokägarmärken har även tagit sig uttryck i en artikel »Om exlibris« i »Grafiska sällskapet«s matrikel 1939. Hon har med träsnitt illustrerat Karlfeldts »Några dikter« 1916 och O. von Dalins »Sagan om hästen« 1927, och även i »Wis-Bok, Utgiven av föreningen Original-Träsnitt« 1915 ingå verk av hennes hand. Som målarinna har hon mest skildrat djur och landskap. Hon har även utfört smärre skulpturer. S. har deltagit i ett stort antal utställningar både i Sverige och utomlands, och hon är representerad i både inhemska och utländska museer, först och främst i Nationalmuseum i Stockholm. Är 1902 var hon en av grundarna av sammanslutningen »De Frie« och år 1912 av föreningen »Originalträsnitt«, vars sekreterare och ledande kraft hon var, tills denna förening år 1948 uppgick i »Grafiska sällskapet«, Aren 1928—1937 var hon dessutom vice ordförande i det senare. Under sin långa levnad utförde hon ett tungt vägande livsverk, och hennes betydelse för svensk grafisk konst, enkannerligen träsnittet, kan ej överskattas. A. B. Sundt, Eilert (1817—75), norsk prest og folkeopplysningsmann. Vant nasjonal berømmelse gjennom sine sosialstatistiske undersøkelser av arbeiderklassens og de fattiges se- der, levevis og økonomiske forhold. Disse undersøkelser ble også utstrakt til å gjelde folkeopplysningens stilling i landet, herunder boksamlingenes, og førte etterhvert til at S. ble en ivrig agitator for opprettelse og drift av folkeboksamlinger. S. var en av stifterne av → »Selskapet til Folkeoplysningens Fremme«, fungerte en tid som dets formann og redigerte i flere år dets tidsskrift »Folkevennen«, (1857—66). Stiftet »Oslo Arbeidersamfund« 1864 og var dets formann til han fem år senere flyttet til Eidsvoll som sokneprest der. Under sine mange reiser rundt omkring i Norge samlet S. en mengde viktige opplysninger om de enkelte folkebogsamlinger og deres tilstand. Han ble i virkeligheten den første reisende »bibliotekinspektør« i landet. I 1861—63 kartla han folkeboksamlingenes stilling, idet han i Folkevennen rettet en appell til boksamlingene om å sende inn opplysninger om bibliotekets beliggenhet, økonomiske forhold, ordning av styret, bibliotekarens lønnsforhold, bokantall og utlånets størrelse, hvilke bøker var mest utlånt, m. v. I alt 115 boksamlinger svarte, og S. offentliggjorde svarene i Folkevennen og føyet til en vekkende og orienterende »Beretning om Almuebibliotheker i Norge«. S. tok seg også av bokvalget med forstand og frisind (bl. a. gikk han inn for den gode romans plass i biblioteket) og drev en dyktig propaganda for biblioteksaken. Han utarbeidet selv en liste over bøker han ville anbefale boksamlingene å anskaffe, og virket i mange år som en slags konsulent i biblioteksaker for Kirkedepartementet som han var nær knyttet til som statsstipendiat på det sosiologiske område. H.Lunde: Eilert Sundt som folkelærer, 1917; A. Kildal: Norske folkeboksamlinger, 1950. A. K. Sunnerdahl, Sven Magnus (1786— 1854), svensk affärsman, ägare av → Klippans pappersbruk. S. inköpte bruket 1825 av sin svärfader C.F.Kemner. Under S:s tid undergick bruket stora utvidgningar och förbättringar, och han var snar med att tillgodogöra sig de uppfinningar som gjordes inom pappersindustrin. Sålunda inköptes från utlandet bl.a, en mekanisk lumpskärmaskin, som var den första i sitt slag i vårt land. Senare anskaffades från England landets första papperstillverknings- och torkmaskin. Produktionen ökades därhän, att Klippan blev Sveriges största pappersbruk. Av det sammanlag-