Svensk författningssaml. — Sv. bokförläggareföreningen 391 Svensk författningssamling, som började utkomma 1825, är en av justitiedepartementet utgiven officiell publikation, i vilken tryckes bl.a. alla av Kungl. maj:t utfärdade lagar, förordningar, kungörelser, instruktioner etc. och vidare de centrala ämbetsverkens och andra myndigheters kungörelser och cirkulär av allmän vikt. N. P. Svensk litteraturtidskrift, som utgivits av »Samfundet De nio« sedan 1938 med Olle Holmberg (1938—57), Elsa Björkman-Goldschmidt (1958—60) och Algot Werin (fr. o.m. 1961) som redaktörer, behandlar i essäer, kortare uppsatser och meddelanden, enkäter och recensioner svenska författare och deras verk. N.P. Svensk läraretidnings förlag bildades 1896 för att överta den 1882 startade »Svensk läraretidning« (upphörd 1946) samt utge barntidningar och andra publikationer för barn. Dess mest omfattande förlagsföretag har varit serien »Barnbiblioteket Saga«, som började 1899 och hittills utkommit med över 400 nr. 1952 övertogs aktiemajoriteten av Svenska bokförlaget. Nuvarande chef är dir. G. Egnér. S.M. Wranér: Sagan om Saga. 1956. S. R. Svenska akademiens Nobelbibliotek. Specialbibliotek för modern utländsk skönlitteratur och litteraturhistoria, grundat 1901. S:s primära uppgift är att tillhandahålla ledamöterna av Svenska akademiens Nobelkommitté den litteratur som erfordras för arbetet i samband med utdelningen av det litterära Nobelpriset; det är emellertid dessutom ett allmänt tillgängligt forskningsbibliotek. — Bland specialsamlingar märkas Henrik → Schücks och Klara Johanssons bibliotek. — S., som har sina lokaler i Börshuset, har ett bokbestånd på ca 110,000 bd, — Medverkar i Accessionskatalogen sedan 1902. H.S chück: Svenska akademiens historia, 7, 1939, s. 536—551; A. A 1mh ult: Svenska akademien, 1954, s. 57. L. Ty. Svenska bibliotekariesamfundet, som stiftades 1921, är en sammanslutning av tjänstemän (bibliotekarier och amanuenser) vid Sveriges offentliga, vetenskapliga bibliotek. Samfundets ändamål är att främja tjänstemännens teoretiska och praktiska yrkesutbildning och att befordra forsknings- och författarverksamhet på de bibliografiska och bibliotekstekniska områdena. Detta sker företrädesvis genom sammankomster; mötesprogrammet ut- göres av föredrag, diskussioner eller demonstrationer, Svenska bibliotekariesamfundet utgör den svenska sektionen av Nordiska vetenskapliga bibliotekarieförbundet. Samfundet utger en skriftserie (Skrifter utgivna av Svenska bibliotekariesamfundet. 1. S. Agren: Svensk biografisk uppslagslitteratur, 1929, 2. G. Taube: Svensk festskriftsbibliografi åren 1891—1925, 1954, 3. S.E. Bring: Itineraria Suecana, 1954, 4. I. Boëthius: Svensk företagssociologisk bibliografi 1945— 1955, 1958). 1922 och 1955 har matriklar över medlemmarna publicerats. L. G. Svenska bokförlaget, namn på ett par olika företag i förlagsbranschen, I början av 1900-talet existerade ett ganska obetydligt förlag med detta namn i Stockholm. 1928 bildades Svenska bokförlaget P.A. → Norstedt & Söner — Albert → Bonnier genom en sammanslagning av de båda nämnda förlagens skolboksavdelningar. Företaget drivs som en självständig rörelse med en lika stor gemensam insats av de båda stiftande förlagen. Det har hävdat sin ställning som det ledande på läroboksområdet i Sverige. Verkställande direktör är f. n. fil. lic. Birger Beckman. S. R. Svenska bokförläggareföreningen bildades 1843 under namnet Svenska förlags-föreningen, Det nuvarande namnet antogs i samband med nya stadgar 1853. Initiativtagare var de stora Stockholmsförläggarna och boktryckarna Z. Haeggström, L.J. Hierta och C.Norstedt. Bakgrunden var det oordnade och ekonomiskt otillfredsställande läge, i vilket bokhandeln i Sverige vid denna tid befann sig. De i föreningen organiserade bokförläggarna genomförde nu det kommissionärssystem, som alltsedan dess varit utmärkande för den svenska bokhandeln, och verkade även i övrigt höjande på bokhandelsyrkets nivå och ekonomiska bärkraft. I föreningens regi startades 1852 »Intelligensblad för svenska bokhandeln«, som 1863 ändrades till »Svensk bokhandelstidning«, bestående under detta namn ända till 1952. 1887 inträffade en schism i föreningen, då ett antal firmor med P.A. Norstedt & Söner i spetsen bröt sig ut och bildade »Nya bokförläggareföreningen«. Bakom brytningen låg meningsskiljaktigheter rörande föreningens organisation men framför allt en personlig motsättning mellan det norstedtska förlagets konservative chef G. B.A. Holm och föreningens ordförande Al. bert Bonnier, som var förläggare till Strind.