392 Svenska bokförläggareföreningen — Svenska dagbladet bergs »Giftas« och annan »kulturradikal« litteratur. Splittringen bestod ända till 1912, två år efter Holms död, då den nya föreningens medlemmar åter ingick i den gamla. Bland föreningens initiativ från senare tid må nämnas kodifieringen av »Affärsregler för bokhandeln« 1933 samt bildandet av den s. k. B-bokhandeln 1945, omfattande kommissionärer med begränsad sortering på mindre orter, Nuvarande ordförande är verkställande direktören i P. A. Norstedt & Söner, hovrättsrådet Bengt Lassen. S.Rinman: Studier i svensk bokhandel. Svenska bokförläggareföreningen 1843—1887, 1951. S.R. Svenska boktryckareföreningen (t. o.m. 1911 »Allmänna svenska boktryckareföreningen«) bildades 1893, sedan det visat sig, att den sedan 1752 existerande → »Boktryckeri-societeten« icke längre hade något inflytande i frågor rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, I ett upprop, som i maj 1893 utsändes av boktryckaren Waldemar →→ Zachrisson i Göteborg hette det inledningsvis, att den senaste tiden »med dess till sin spets bragta konkurrens jemte den våldsamt, under strejkhot genomförda tariffen för ett förhöjdt sättningspris har klart och tydligt visat nödvändigheten af en sammanslutning emellan Sveriges Boktryckare«, och vid ett möte i Göteborg i juli 1893 bildades föreningen, i vars första stadgar det hette, att den hade »till ändamål att befordra de materiella såväl som intellektuella intressen, hvilka beröra arbetsgifvare och arbetare inom boktryckerifacket«. Fr.o.m. 1911 uppgick »Boktryckeri-Societeten« i boktryckareföreningen och upphörde därmed med sin egen verksamhet. Samma år påbörjades i enlighet med föreningens nya stadgar bildandet av lokala kretsföreningar, vilka 1960 är tjugo till antalet. 1913 uppdelades boktryckareföreningen i två sektioner, firmaavdelningen och boktryckarekammaren, av vilka den förra var organiserad som en arbetsgivareförening och den senare skulle tillvarataga och främja boktryckeriernas ekonomiska intressen. Firmaavdelningen upplöstes 1919, sedan ett särskilt arbetsgivareförbund, »Sveriges Tryckeriers Arbetsgivareförbund«, konstituerats några år tidigare, och föreningen beslöt att ej längre handlägga arbetsgivarefrågor. Vid en ny omorganisation i början av 1930-talet bestämdes, att namnet boktryckarekammaren skulle överflyttas på en speciell nämnd, vars uppgift skulle vara att behandla ekonomiska och affärstekniska problem inom de grafiska yrkena, Sedan dess har föreningens organisation icke undergått några nämnvärda förändringar, och enligt de nuvarande stadgarna har föreningen till ändamål, dels att genom en sammanslutning av svenska tryckeriföretag och övriga grafiska anstalter tillvarataga de grafiska yrkenas ekonomiska och affärstekniska intressen samt dels att genom en sammanslutning av företagare, företagschefer och vid arbets- och ekonomiledningen anställda personer inom de grafiska yrkena främja dessa yrkens höjande i yrkestekniskt och konstnärligt hänseende. I oktober 1895 utkom första numret av »Allmänna Svenska Boktryckareföreningens Meddelanden«. Tidskriften hade till främsta uppgift att innehålla meddelanden om föreningsanlägenheter samt diskussioner om olika boktryckeriproblem. Fr. o.m. 1900 utgavs den månatligen och kom alltmera att omfatta artiklar om bokkonst och bokhistoria. Senare upptogs åter organisationsfrågorna som en viktig del av innehållet. 1935 ändrades titeln till → »Grafiskt forum« och tidskriften blev ett organ för samtliga grafiska yrken, Om de skolor för bokindustri, som tillkommit på föreningens initiativ hänvisas till artiklarna → Grafiska institutet och → Skolan för bokhantverk. Svenska boktryckareföreningen 50 år, 1943. N. P. Svenska dagbladet, daglig morgontidning med huvudredaktion i Stockholm., S., som grundades 1884, hade under sina första år vissa ekonomiska svårigheter men erhöll 1897 vid en ombildning under Helmer Keys överinseende ny redaktionell och ekonomisk ledning. Vid sin start hade tidningen en utpräglat konservativ hållning, var vid 1800-talets sista år närmast opolitisk, men gled därefter åter över åt höger och är sedan 1910-talet det konservativa huvudorganet i landet med nära anknytning till högerpartiet, ehuru tidningen ekonomiskt är oberoende av detta. S. hade tidigt nära förbindelser med landets ledande finans- och industrikretsar, och dess handelsavdelning har sedan lång tid tillbaka räknats som en av de förnämsta i svensk press. Dess kulturavdelning fick redan på 1890-talet stor betydelse som forum för 90-talsförfattarna. Verner von Heidenstam hörde till dess medarbetare, Oscar Levertin var dess främste litteraturkritiker och efterträddes som sådan av Fredrik Böök, I tekniskt avseende blev tidningen tidigt ledande och var bl.a. den första tidning i landet, som an-