Tudeer — Turneringsbøger 451 E.Nivanka: L.0O.Th. Tudeer 70-vuotias (Kirjastolehti 1954); P.N y berg: Lauri O. Th. Tudeer (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, XLII, 1955). J.V. Tullberg, Hasse Werner (1844—1929), svensk boktryckare och bokförläggare. T. var anställd i boklådor i Malmö, Lund och Linköping, innan han 1871 inköpte större delen av ett bokförlag i Stockholm, som han dock redan året därpå sålde, varpå han flyttade tillbaka till Linköping. 1873—82 innehade han där P.M. Sahlströms bokhandel, och 1875— 88 drev han ett blankettförlag. Sistnämnda år flyttade han sitt företag till Stockholm och utvidgade det till att omfatta även boktryckeri, bokbinderi och litografisk anstalt. 1905 ombildades tryckeriet till aktiebolag, och T. var dess direktör till 1909. 1918 övertogs bolaget av → »Sveriges litografiska tryckerier«. Även sedan T, lämnat sin direktörspost fortsatte han med sin förläggarverksamhet. Han utgav bl. a. »Svenskt porträttgalleri« (I—XXVI, 1895— 1913). N. P. Tumba, svenskt pappersbruk i Botkyrka socken nära Stockholm. 1755 beslöt riksbankens fullmäktige att vid Tumba anlägga ett pappersbruk för bankens räkning, där till undvikande av sedelförfalskningar ett speciellt papper skulle tillverkas, utmärkt med särskilda kännetecken och »med vilkets förfärdigande skall fordras en noga förvarad hemlighet«. 1765 var brukets byggnader helt färdiga, men redan 1758 hade en holländsk mästare vid namn Erasmus Mulder påbörjat tillverkningen av papper och i januari 1759 hade Peter → Momma förordnats att som bankens kommissarie övervaka driften vid pappersbruket. Redan under Mommas tid var brukets tillverkning ganska mångsidig och omfattade sedel-, stämpel-, skriv- och postpapper. Från c:a 1830 och till 1940 bestod brukets huvudtillverkning av handformat, lamellerat sedelpapper. Från 1855 och till mitten av 1870-talet tillverkades också papper för landets frimärken. Under vissa år levererade bruket vidare papper till banker i andra nordiska länder. Från år 1940 sker tillverkningen av sedelpapper maskinellt och efter driftens rationalisering har också andra sorters papper, avsedda för försäljning på allmänna marknaden, börjat produceras. E. Castegren: Riksbankens pappersbruk Tumba. Minnesskrift till dess tvåhundraårsjubileum år 1955, 1955. N. P. Tuneld, J ohn O tto (f. 1904), svensk biblioteksman. Amanuens vid Lunds universitets- 29* bibliotek 1929, bibliotekarie 1928, e.o. förste bibliotekarie 1951, förste bibliotekarie 1957. I T:s omfattande bibliografiska författarskap märkes främst »Akademiska avhandlingar vid Sveriges universitet och högskolor 1910/11— 1939/40« (1945) och två sammanställningar av bibliografier för Gustav Adolfs akademiens avlidna ledamöter (1932—42, tr. 1943, och 1942—57, tr. 1958). Han har dessutom författat flera personbibliografier, ingående i festskrifter, och har utgivit prästrelationerna från Skåne och Blekinge 1624 (1934), 1667 och 1690 (1960) samt »Synodalia Lundensia«, synodalprotokoll från åren 1614 och 1620—34 (1943). N. P. Turneringsbøger. En væsentlig Side af Riddervæsenet, saaledes som dette udfoldede sig i Fredstider, var Afholdelsen af Turneringer, Ridderspil o.1, Turneringerne frembød et farvestraalende og dramatisk Skue og indbød i høj Grad til at blive Objekter for Miniaturmalere og Bogkunstnere. Der eksisterer da ogsaa en Række Pragthaandskrifter med Beskrivelse af og Vejledning i Turneringer og dermed beslægtede Ridderøvelser; mest berømt er den bogeelskende Kong René d'Anjou’s pragtfuldt udstyrede Turneringsbøger fra Midten af det 15, Aarhundrede. I disse Bøger, hvoraf der i Bibliothèque Nationale i Paris alene befinder sig fem forskellige, beskrives det samlede Forløb af en Turnering fra Udfordringen til Sejrshyldningen. Berømte er endvidere forskellige sachsiske Kurfyrsters Turneringsbøger, Hertug Wilhelm IV’s fra 1510—45 (udgivet i Facsimile 1912— 13), og i en Række Biblioteker Verden over findes Turneringsbogsmanuskripter i et vist ensartet Udstyr og med beslægtede Tekster. Ogsaa fra Bogtrykkerkunstens første Aarhundrede kendes monumentale Turneringsbøger. Nævnes kan saaledes Hans Burgkmairs Turnierbuch fra 1529 (genudgivet 1910), og Værker af Marx Wirsung (1518), G. Rüxner (1530, 1532, 1548 og 1556 med Træsnit af Jost Amman), Hans von Francolin’s Turnierbuch, Wien 1560 med Kobberstik af H.S. Lautensack, samt Kejser Maximilian I’s Turneringsbog (ufuldendt; udgivet af v. Leitner 1880— 82). I den nordiske Litteratur kendes ingen specielle Turneringsbøger, men Beskrivelser og Afbildninger af Turneringer kan findes i forskellige historiske Skrifter. G. A.E. B og en g: Geschichte des Sports aller Völker und Zeiten, I, 1926. P. B.