V Vaabenbøger. I nær Forbindelse med → Slægtebøgerne staar de adelige Vaabenbøger, idet Udviklingen fra at ledsage Slægtebogsoplysningen med en Vaabenafbildning til den selvstændige Samling af Vaabenbilleder er kort; af de egentlige danske Vaabenbøger fra det 17. Aarhundrede er Lisbet Bryskes og Jytte Gyldenstiernes de mest bekendte, begge fortrinsvis hvilende paa Traditionen, medens Niels Krags Vaabenbog har benyttet officielle Kilder, hvortil Forfatteren som øverste Sekretær i Danske Kancelli havde let Adgang. — Publiceringen af Materiale af denne Art indledes af J. Wielandt i »Nye Tidender« 1724—30, som bringer ca. 300 Afbildninger af danske Adelsvaabener. En systematisk Fortegnelse foreligger tidligst i »Lexicon over adelige Familier« (1782—1813) med ca. 2750 Vaabenafbildninger, hvortil P. Klæstrup (1869—71) og Chr, C. L. von Castenskiold (1872) udsendte Supplementer af kunstnerisk endnu ringere Værdi end Hovedværkets primitive Gengivelser, Kunstnerisk og heraldisk forsvarlig blev de danske Adelsvaabener udgivet 1906—10 af H.Storck i Tilslutning til Thiset og Wittrups »Nyt dansk Adelslexikon« (1904). Dokumentariske Gengivelser foreligger i Sigilværkerne, Henry Petersens »Danske adelige Sigiller fra 13. og 14. Aarhundrede« (1897) med Tegninger af E. Rondahl og Thisets »Danske adelige Sigiller frä 15., 16. og 17. Aarhundrede« (1905), der gengiver Seglene i Fototypi. Hertil knytter sig Henry Petersens »Gejstlige Sigiller« (1886) og sammes »Kongelige Sigiller«, som Thiset udgav 1917, begge med Tegninger af Rondahl,. Uovertruffet saavel med Hensyn til Blasonering som til Gengivelser (i Lystryk) staar P. B. Grandjeans gennem Aarene 1937—53 udgivne Sigilværker (Købstæder, Herreder, Gilder og Laug m. v.). — Borgerlige Vaabenbøger findes endnu ikke, nærmest kommer Værket »Vaabenførende Slægter i Danmark«, I—III (1945ff.), der dog blandt de ca. 600 Gengivelser indeholder en Del adelige Vaabener. A. Fa. 31* Finland. De finländska adelsvapnen är avbildade och beskrivna av G. A. Kajanus i »Samling af vapen för de adeliga ätter, som äro introducerade å Finlands riddarhus«, 1840—43, och av G. Granfelt i »Finlands ridderskaps och adels vapenbok«, 1888—89, med ett Tillägg 1893. Riksvapnet samt landskapsläns- och stadsvapen behandlas av G. Rancken och K. Pirinen i »Suomen vaakunat ja kaupunginsinetit« (Finlands vapen och stadssigill), 1949. K.-E. H Sverige. Sverige är fattigt på äldre vapenböcker i jämförelse med många andra länder. Mest betydande är den numera riksarkivet tillhöriga »Bergshammars-vapenboken«, en kopia av eller ett utdrag ur Gelres vapenbok. Den har tillkommit efter år 1429 och består av 243 blad i oktavformat, — Landskapsvapen finnas beskrivna eller avbildade i många manuskript, t. ex. D 47 och D 400 i Kungliga biblioteket, E 6 i Uppsala universitetsbibliotek och Fru Margareta Grips bok, en handskrift tillhörig arkivet på Trolleholm. Som den äldsta tryckta vapenboken i vårt land betecknas vanligen Keysers, men det kan ifrågasättas, om ej denna beteckning med större rätt tillkommer ett litet häfte, nr. 53 i Petrus Pachius’ till ett hundratal uppgående vershäften; det avbildar i utmärkta träsnitt förutom riksvapnet tjugosex vapen tillhöriga tidens ledande män. Samma vapen smycka även ett »Calendarium biblicum perpetuums«, som torde ha tillkommit omkring år 1636. De förmodas ha skurits av boktryckaren Henrich Keyser. Dennes egentliga vapenbok utkom först år 1650 och bar titeln »Sweriges Rijkes Ridderskaps och Adels Wapenbook Hwaruthi Alle Grefwars Frijherrars och samptlige Adelens Wapner och Sköldemärcken författas«. Den är tryckt i en blandning av typtryck, träsnitt och kopparstick, av vilka de senare äro graverade av Wolfgang Hartmann, medan Keyser möjligen själv gjort träsnittsomramningarna. Kopparsticken äro mycket