484 Vaabenbøger — Wadstrøm skickligt utförda; detta gäller särskilt grevars och friherrars vapen, vilka äro i större format än adelsmännens. Boken är känd endast i ett fåtal, från varandra något avvikande exemplar och betraktas som en stor bibliofil raritet. Är 1734 utgav Erik Kjellberg första delen av en vapenbok, baserad på ritningar av Karl Ludvig von Schantz. Den omfattade endast greve- och friherrevapen men avslutades 1745 av Daniel Gustaf Cedercrona med de adliga vapnen. Redan nästa år började Cedercrona trycka en ny, kompletterad och rättad vapenbok, liksom den förra illustrerad med träsnitt. Han förberedde ytterligare en vapenbok med bilder i kopparstick, utförda av Erik Geringius och Karl Bergquist, men avled 1752, innan han hunnit slutföra verket. Detta övertogs av hans medhjälpare Per Carlskiöld, som 1764 utgav första upplagan därav. Nya upplagor, kompletterade med vapen för senare tillkomna ätter, utkommo 1781, 1830 och 1872. Bland medverkande konstnärer märkes Jonas Karl Linnerhjelm, Ar 1855 började riksheraldikern friherre August Wilhelm Stiernstedt utgivningen av en vapenbok i färglitografi, tryckt i kvartoformat i Darmstadt. Han utgav grevars, friherrars och en del av adelns vapen, varefter utgivningen övertogs av Stiernstedts efterträdare som riksheraldiker Carl Arvid Klingspor och överflyttades till Sverige. Verket förelåg färdigt år 1879. Klingspor fortsatte sina forskningar och presenterade år 1890 en ny vapenbok i stor folio, med titeln »Sveriges Ridderskaps och Adels Vapenbok«. Vapnen äro till större delen tecknade av Maria Widebeck; reproduktionssättet är fototypi. Medan tidigare vapenböcker endast omfattat den på riddarhuset introducerade adelns vapen, har Klingspor i sin senare vapenbok även medtagit ointroducerad adels vapen till ett antal av över 800. Bilder ur denna vapenbok ha i något förminskat skick använts för att illustrera Gustaf Elgenstiernas »Den introducerade svenska adelns ättartavlor« (1925—1936), varvid en del rättelser verkställts. — Ointroducerade ätters vapen finnas även i »Kalender över ointroducerad adels förening« (1935 o.f.). — Borgerliga släktvapen ha behandlats av Arvid Berghman, dels i »Svenska borgerliga släktvapen« (1939) med kopparstick av Johannes Britze, dels i »Borgerlig vapenrulla« (1950) med teckningar av Sven Sköld. At den officiella heraldiken har F. Liljeblad ägnat sitt arbete »Svenska rikets jemte landskaps, städers och läns vapen« (1878), ett mycket undermåligt arbete. År 1932 publicerade riksheraldikern friherre Harald Fleetwood »Sveriges riksvapen, landskaps- och stadsvapen« med teckningar av F. Britze i en serie ınternationella vapenböcker utgivna av Kaffe Hag AB, men till följd av senare inträffade förändringar får detta verk redan betraktas som föråldrat, — Den officiella heraldiken i Dalarna behandlas av Svante Svärdström i hans magnifika arbete »Dalarnas vapenbok« (1951). Samtliga angivna vapenböcker utgå från att ägaren är känd men vapnet okänt. Vill man söka den okände ägaren till ett känt vapen, får man gå till vapenbildsregistren i Klingspors vapenbok och Berghmans »Borgerlig vapenrulla« eller eventuellt till Johan Klebergs år 1919 utgivna »Heraldiskt lexikon över å svenska riddarhuset introducerade ätter«, A. B. Vademecum (latin: gaa med mig), en især tidligere anvendt Benævnelse for en Bog i Lommeformat, en praktisk Raadgiver, indeholdende Oplysninger, som man ønsker at have ved Haanden. E. D. Wadström, Carl Bernhard (1831— 1918), porträttsamlare, komminister i Klara församling, Stockholm. W. hopbragte den största porträttsamling, som någon enskild svensk man ägt. En del av samlingen, c:a 36,000 nr, inköptes 1894 till Finland av ett konsortium, i vilket bl.a. den store donatorn H. F. Antell ingick, och tillföll Finlands statsarkiv i Helsingfors (numera i Finlands nationalmuseum). 1901 utgavs av K. K. Meinander en katalog över samlingen med titel »Antellska samlingarna. Personkatalog öfver Wadströmska samlingen af svenska och finska porträtt«. Själv hade W. 1894 påbörjat en rikt illustrerad katalog över de svenska och finska porträtten i sin samling, men endast två häften, innehållande inemot 500 illustrationer utkom. Vid W:s frånfälle förvärvades hans återstående gravyrsamlingar av konsuln Robert Göhle i Norrköping, varefter samlingarna av makarna Göhle donerades till Norrköpings stadsbibliotek. Enbart den svenska porträttsamlingen omfattar c:a 40,000 nr; över denna samling utgav Hj. Lundgren 1924 en »Förteckning över enskilda svenska porträtt i den Wadströmska samlingen« (Norrköpings stadsbiblioteks och museums handlingar, II).