506 Wiene — Vig hverv. Æresmedlem af »Københavns Boghandlerforening« 1943. O. Tryde: Danske Boghandlerbiografier 1947, S. 131 —33. O.A. Wieselgren, Oscar Harald (född 1886), svensk biblioteksman. Riksbibliotekarie 1940 —52,. W. blev amanuens vid Kungl. biblioteket 1910, andre bibliotekarie 1914, t.f. förste bibliotekarie 1916 och ord. förste bibliotekarie 1922 som föreståndare för handskriftsavdelningen, i vilken uppgift han kvarstod till sin utnämning till riksbibliotekarie och där hans vidsträckta lärdom på ett utomordentligt sätt kom till sin rätt. Sitt omfattande kulturhistoriska och litteraturhistoriska författarskap har W. i synnerhet ägnat dramatikens och teaterns historia, bl.a. redan i doktorsavhandlingen »Bidrag till kännedomen om 1600-tals dramat i Sverige« (1909) och i »Teaterns historia i grunddrag« (1933). K. G. Wiesener, Anthon Mohr (1879—1947), norsk biblioteksmann og personalhistoriker. Etter juridisk embetseksamen (1905) og et lengre utenlandsopphold begynte W, våren 1907 som volontør ved Riksarkivet hvor han, også delvis som vikar, tjenstgjorde til 1909. Etter anmodning av Bergen Kommune påtok han seg ordningen av byens gamle arkiv i Stadsporten, I 1910 utarbeidet han etter oppdrag av Bergens Museum en beskrivende katalog over museets store manuskriptsamling. Ansatt som bibliotekar ved Bergens Museums Bibliotek 1914. Kort etter ble arbeidet for opprettelsen av et universitet i Bergen tatt opp. Interessen for biblioteket vokste; de gode økonomiske forhold under den første verdenskrig gjorde det mulig å disponere betydelige beløp til bokinnkjöp. En rekke store private fagboksamlinger blev sikret. Universitetsbiblioteket i Oslo overlot mere enn ti tusen bind dubletter. Nye kataloger ble utarbeidet. Noen år för den annen verdenskrig blev kravet om universitet tatt opp igjen og denne gang med stor styrke, I 1938 fikk W.i oppdrag sammen med arkitekt å utarbeide planer for det nye universitetsbibliotek. I 1941 ble hans stilling omdannet til sjefsbibliotekarstilling (førstebibliotekar). Da universitetssaken endelig ble vedtatt av Stortinget 9. april 1946 var W. klar over at hans helbred tvang ham til å søke avskjeld før de nye planene kunne bli realisert. Høsten 1946 trådte han tilbake. W. var og så en fremtredende genealog og lokalhistoriker. I mange år var han sekretær i »Bergens Historiske Forening« og redaktør av dens skrifter, hvor han var en flittig bidragsyder. Om bibliotek og bøker har han utgitt følgende større arbeider: »Katalog over Bergens Museums manuskriptsamling« (1913), »Bidrag til bokhandelens historie i Bergen« (1919), »Et bergensk boktrykkeri gjennem 200 år« (1921), »Biblioteket« [i Bergens Museum 1825—1925] (1925), »Bergenske boksamlere (1944) «. H.S. Bakken: Anthon Mohr Wiesener (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, XXXIV, 1947). H. Ba. Wieslander, Henning (f. 1893), svensk biblioteksman. W., som till en början ägnade sig åt merkantil verksamhet, avlade 1925 en fil. kand.-examen i Lund, Efter tjänstgöring vid universitetsbiblioteket i Lund och stadsbiblioteket i Stockholm utnämndes han år 1932 till stadsbibliotekarie i Halmstad, 1936 fick han motsvarande befattning vid stadsbiblioteket i Örebo, där han kvarstod som chef till inträdet i pensionsåldern 1959. W., som under många år var medlem av »Sveriges allmänna biblioteksförening«s styrelse och tog initiativet till bildandet av + Bibliotekens försäljningscentral (»Bibliotekstjänst«) har verksamt bidragit till det svenska folkbiblioteksväsendets rationalisering. B. H. Viftebind, Bogbind dekoreret med Viftemotiver, ofte præget i Kniplingsmønstre. Dekorationen kan udføres i Bindfladens Midtfelt eller som Dele af et Viftemønster langs Bindets Sider eller i dets Hjørner. Viftebindene blev brugt i fransk Bogbinderkunst i det 17. Aarhundrede, men fandt især Udbredelse i Italien. E.D. Vig, Ole (1824—57) norsk folkeopplysningsmann, utdannet som lærer og knyttet til skolen i sine første virkeår, Han var en utpreget idealist og hevdet at folkeopplysningen måtte bli en folkesak med plass for alle, voksne som barn. Inspirert av Grundtvig arbeidet han utrettelig for denne saken gjennom foredrag, taler, og avisartikler. I 1852 overtok han stillingen som redaktør av det nystiftede tidsskrift »Folkevennen«, som ble utgitt av »Selskabet for Folkeoplysningens Fremme«, Der skrev han tallrike artikler av »almennyttig og lettfattelig innhold«, og det lykkedes ham å skaffe tidsskriftet betydelig utbredelse, først og fremst ved hjelp av sine egne ypperlige innlegg. Allerede i »Folkevennen«s første hefte har han en artikel om bøker og lesning og behandler bl.a. spørs-