530 Abo Underrättelser — Äkerdahl varit och är huvudsakligen spridd inom det svenska Åboland. Bla. sjöfartsfrågor och ekonomiska problem har i den ägnats intresse. Dess kulturpolitiska insats har blivit uppmärksammad, bl. a. under senare år. H. Ingelius: Abo Underrättelser, I—II, 1895—96; C.-R.Gardberg: Åbo Underrättelser 1824—1924. En översikt (Abo Underrättelser 1824—1924. Minneskrift) ; Genom ett sekel, Profiler och anteckningar, 1924. O. M-n. Abo universitetsbibliotek, Se Univ ersitetsbiblioteker. Ahlén, Bengt (1897—1955), svensk förlagsredaktör, skriftställare och bibliograf. Å :s magnum opus är »Svenskt författarlexikon« 1900—1940 (tr. 1942), 1941—50 (tr. 1953) och 1951—55 (tr. 1959). Lexikonet är av utomordentligt värde som bibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur, en »möjligast fullständig förteckning över den moderna svenska litteraturen med biografiska uppgifter om författarna och litteraturanvisningar om dem och deras verk«. Medan lexikonet för 1900—1940 endast upptager skönlitterära författare, är de senare delarna betydligt utvidgade och omfattar författare i så gott som alla humanistiska ämnen, i alla de fall då deras produktion inte vänder sig enbart till vetenskapsmän. I sin helhet är lexikonet präglat av sin upphovsmans enorma bokkännedom, grundlighet och omsorgsfullhet. Ahlén utgav också »Svensk bokkalender« 1943—46 och »Nordisk bokkalender« 1947—48, innehållsrika översikter över bokutgivningen i Sverige, resp. Norden, För »Nordiskt lexikon för bokväsen« gjorde han en mycket värdefull insats, dels genom att redigera de svenska och finländska avdelningarna, dels genom att själv författa en mångfald artiklar, Slutligen bör nämnas hans svenska bearbetningar av Svend Dahls »Försök till en ordbok för boksamlare« och Esli Danstens »Boksamlarens bok« samt hans uppsats om Olof Östergrens bibliotek (i »Svenska bibliotek«, 1946). A. Davidsson: Bengt Ahlén (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, XLII, 1955). N.P. Āhlén & Akerlunds förlag, svenskt bokförlag i Stockholm, grundades i Göteborg 1906 av Erik Akerlund (1877—1940) och Johan Petter Ahlén (1879—1939). Från början inriktades förlagets verksamhet på veckotidningar och jultidningar. Förlagets första veckotidning var »lIllustrerad vecko-journal«, som började utgivas 1910 (fr. o. m, 1912 ändrades titeln till »Vecko-journalen«). 1913 flyttade förlaget till Stockholm och anskaffade Sveriges första djuptryckspress, varvid »Vecko-journalen« blev landets första veckotidning i djuptryck. 1929 övertogs förlaget av Albert → Bonniers förlag. De av Ahlén och Akerlunds förlag utgivna tidskrifterna utgår i allmänhet i mycket stora upplagor och utmärkes av hög teknisk standard samt förströelseläsning av god kvalitet. N.P. Ahlström, O 1 o f (1756—1835); nottryckare och tonsättare. Å. var efter studier vid musikkonservatoriet verksam som organist vid Maria och Jacobs kyrkor i Stockholm samt till 1824 som ämbetsman i Krigskollegium (krigsråd 1805). Han började 1783 utgiva noter i kopparstick och erhöll 1788 ett 20-årigt privilegium »att ensam få gravera eller trycka musicalier«, vilket 1803 förlängdes med 15 år. Detta uteslutande privilegium kom att bli till skada för svenskt nottryck, därigenom att det hindrade nya initiativ och moderna tryckmetoders införande. Ä:s egna tryck blev icke heller av högsta kvalitet, då han ju inte hade någon konkurrens och icke var beroende av kritik. Från hans nottryckeri utgavs 1789—1834 den första svenska periodiska publikationen för musikalier »Musikaliskt tidsfördrif«, vilken innehöll huvudsakligen instrumentalmusik av samtida tonsättare. En motsvarighet för vokalmusik var »Skaldestycken satta i musik«, utgivna under åren 1794—1823 och innehållande bl. a. en rad originalkompositioner av Å. och andra till texter av svenska skalder. Genom Å :s försorg utkom vidare verk av J. G. Naumann, J. Wikmanson, J. Haydn m.fl., en pianoskola, »Svenska mässan« m. m. A. Wiberg: Olof Ahlströms musiktryckeri Sya tidskrift för musikforskning, 1949). A.D Akerdahl, M. F., bokbinderi i Stockholm under nu fyra generationer. Grundaren, Magnus Ferdinand Å, (1801—1873), blev mästare 1828, sedan han lärt yrket hos bl. a. åldermannen Hans Christopher Richter. Som skråämbetets siste ålderman blev Å. vid skråupplösningen den förste ordföranden i den på hans förslag bildade »Bokbindareföreningen« i Stockholm 1847. Redan från början knöt Å. den kontakt med de statliga verken, som alltjämt består. Särskilt gäller detta riksdagens tryck, som firman oavbrutet bundit sedan 1842, ofta i mycket krävande tidsnöd såsom fallet brukar vara med Kungl, Maj:ts proposition till riksdagens öppnande. Å :s intressen var vidsträckta och gällde även tillverkning av överdrags- och försättspapper, varpå han distribuerade ett provblad med 20 mönster re-