Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
FISKARE.
gra brokigt klädda sommargäster, som lade i land.
De promenerade omkring i gräset.
— Si, tocka satans kanaljer, hväste fader
Äbygge. Går dom int och trampa ner koföan för
mej. Haje åt dom, du Pär-Erik!
Pär-Erik skrek.
Nu syntes moster Abygges båt. Maten kom och
dukades upp i skuggan af storladan, och man åt
med frisk lust. Fader Äbygge tuggade på lite
vatt-lagdt bröd och petade i några strömmingar, men
han gladde sig åt en half pilsner, som
häradsskrif-varn skickat med.
Efter maten gick han afsides och lutade sig.
Gumman följde honom, och snart sof hon bredvid
honom med förklät öfver hufvudet mot alla
flygfän.
Eftermiddagen, när solen sjönk och luften blef
röd i stället för blå, var inte så glad som
förmiddagen, då solen steg och allting glittrade. Både
körsven och dragare voro nu trötta och retliga,
och fader Äbygge och den allförståndige Jan Ågren
gingo omkring och mästrade. Tågen sprungo och
måste knytas ihop, knutarna skuro i köttet, och
när man ändtligen fått ett slut på plågan, fick man
veta, att det var en hel päråker till att plöja upp,
och till på köpet skulle den plöjas med fader Abygges
gamla träplog. Man gick och såg på åkern.
— I är toket, morbror! sade Danke. Tro I,
att vi ä hästar?
— Tocka stackare! var allt, hvad fader Äbygge
svarade.
Haje = skrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
