Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
I SKALTIDEN
Hur långt ut kunde man vara? Lite öfver en
half mil. Vinden var nordväst, och solen stod högt.
Det var midt på dan alltså. Det var då sex eller
sju timmar till mörkret. Det var klar sikt i luften.
Inte mycket moln.
Nå! Där låg Flasen, och där kom Balus fram
yst om Västavärsudden. Där i svängen mellan
Väs-tavärsudden och Flasen lågo Gråbuten och
Kvarn-grunna, och där var kapellet i hamn.
Om man nu lämnade båten här just med
södra Flasudden ihop med Kapellstornet och
Västavärsudden ihop med Balus, hade man fullt
landmärke för att hitta igen den.
Nu var ju visserligen inte rätt att lämna båten
ifrån sig, om strömmarne skulle sätta isen, men så
pass kännare var man ju, att man borde kunna
reducere sig en dag som denna ,och inte var det
just att frukta farlig ström heller. Och för resten:
ville man ha något? Ville man det? Ville Danke
ha skäl, ville Johan ha skäl, ville han själf,
Pär-Erik, ha skäl ? Jo, ge sig fan på det ändå! Mycket
skäl till på köpet!
Hvad det angick, att man kunde bli efter, så
var det så, att skulle man bli efter, så blef man, och
var det meningen, att man skulle dö i säng, så
dränkte man sig inte på skälisen.
— Är du feg, Danke? sa Pär-Erik.
— Nej, det vet du! sa Danke.
— Än du då, Johan?
— Nej, men nog är det dumt att läma båten.
— Så sitt där i båten!
— Ja, int ha en mer mod för det en kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
